Mikrofinans i låginkomstländer del 2

Politiska läget i Rwanda

Efter folkmordet 1994 i Rwanda börjar landet långsamt hämta sig och utvecklas. Dock har landet lång väg kvar att gå, när misstro och rädsla fortfarande finns i landet. Misstänksamhet människorna emellan är större nu än före folkmordet och regeringen har därför undvikit att offentligt diskutera de känsliga frågor som delar landet. Man har alltså, nästan 20 år efter folkmordet i Rwanda, fortfarande svårt att ha en öppen dialog i landet. (Publicerat 23 maj 2014 http://www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Afrika/Rwanda/resultatexempel/EU-stottar-val-i-Rwanda/ hämtad 9 februari 2015). Landet har fortfarande en lång väg att gå för att nå demokrati, då flerpartisystemet i Rwanda är svagt utvecklat och de mänskliga rättigheterna i landet är begränsade. (publicerad 23 maj 2014 http://www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Afrika/Rwanda/resultatexempel/Samtal-for-varaktig-fred/ hämtad 9 februari 2015).

 

Ekonomiska läget i Rwanda

Många människor lever i extrem fattigdom i Rwanda, trots att landet de senaste tio åren har haft en relativt stark ekonomisk tillväxt så levde41% av Rwandas befolkning i extrem fattigdom år 2000. Fem år senare gjordes nya mätningar som visade att siffrorna inte hade förbättras nämnvärt, trots landets nationella fattigdomsstrategi. I ett försök till att förbättra situationen har regeringen lanserat ett program som ska hjälpa de allra fattigaste genom ekonomiska bidrag. Programmet kallas VUP-programmet och startades 2008 och består av tre komponenter, dessa är direkt bidrag till de allra fattigaste, statsfinansierade offentliga arbeten samt mikrolån. Enligt Sida, en statlig myndighet som arbetar på uppdrag av Sveriges riksdag och regering för att minska fattigdomen i världen, så har man sett konkreta resultat av VUP-programmet trots den korta tidssträckan än så länge. De första mikrolånen utbetalades i maj 2010.

 

Mikrofinansens för och nackdelar i Rwanda

Man lyfter fram de utmaningar som finns inom VUP-programmet och inom mikrolånen. Utbetalningar görs och pengarna når fram till mottagarna, dock har försening med utbetalningarna varit ett problem. Den största motgången är dock den bristfälliga återbetalningsdisciplinen. Bara hälften av lånen återbetalas i tid. ”Bara hälften av lånen är återbetalda i tid, vilket beror på en ovana att låna pengar och att förstå skillnaden mellan lån och bidrag. Vi ser också oerfarna handläggare som har svårt att avgöra om en ansökan håller måttet eller ej”.

 

De positiva effekter av VUP-programmets mikrolån, som kan landa mellan 700 och 1100 kronor, är att de hjälpt fattiga att investera i nya grödor, sälja utsäde och föda upp djur. Dessa exempel är alla initiativ som har beviljats lån i landet eftersom 80 % av invånarna får sin inkomst via jordbruket. En av VUP:s fördelar är att de olika stödformerna enbart baseras på hushållens socioekonomiska status, inte huruvida folk är överlevare från folkmordet eller tillhör någon utsatt minoritet. Mikrolån ges till de allra fattigaste för att starta upp någon form av företagsamhet och man uppmuntrar flera personer att gå samman i ett kollektivt projekt. ”Förhoppningsvis kan det bidra till en minskad misstänksamhet och avundsjuka mellan folkgrupper och istället bidra till återförening, när folk gemensamt går samman i olika affärsmässiga kooperativ”. En annan bidragande faktor till de positiva resultaten som mikrolånen haft i Rwanda kan vara regeringens starka fokus på resultat och uppföljning bland landets lokala ledare. Genom kontroll och intresse för utveckling och resultat skapas en mer fungerande och mindre korrumperat system av mikrolån. Rwanda har, i jämförelse med sina grannländer i Afrika, en relativt låg grad av korruption vilket kan vara en ytterligare faktor till de positiva resultat som mikrolånen har fått i landet. (publicerad 23 maj 2014 http://www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Afrika/Rwanda/resultatexempel/Direkta-bidrag-minskar-extremfattigdomen/ hämtad 9 februari 2015).

 

Politiska läget i Bangladesh

Bangladesh återupprättade demokratin 1991 och sedan dess har makten i huvudsak växlat mellan två partier, båda med kvinnliga ledare, Awaiförbundet med Sheikh Hasina Wajed som ledare och Bangladesh nationalistparti (BNP) med Khaleda Zia som ledare. Awai vann valet i slutet av 2008 och avlöste då en militärstödd övergångsregering som regerat landet i ca två år. Samma parti vann även valet i början av 2014 och har alltså hållit sig kvar vid makten. (publicerad 2 oktober 2014 https://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bangladesh/Aktuell-Politik hämtad 10 februari 2015).

 

Ekonomiska läget i Bangladesh

Sedan 1990-talet har Bangladesh haft en stark ekonomisk utveckling på i genomsnitt runt 6 procents tillväxt per år. Trots detta är landet fortfarande mycket fattigt. Jordbruket har en dominerande del i landets tillväxt. Omkring två tredjedelar av landet består av uppodlad mark och omkring två tredjedelar av befolkningen arbetar inom jordbruket. På grund av kraftiga översvämningar har många småbönder blivit tvungna att sälja jord efter att ha fått sina odlingar förstörda, detta har resulterat i att jordbruket ägs av väldigt få trots en så stor del av befolkningen som arbetar inom detta område. På senare år har även tillverkningsindustrin, till exempel klädestillverkning, haft påverkan på tillväxtgraden i landet. (publicerad 2 oktober 2014 https://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bangladesh/Ekonomi hämtad 17 februari 2015). Bangladesh är även ett av världens mest tätbefolkade länder vilket gör att graden fattigdom som landet befinner sig i blir väldigt synligt och klyftorna mellan rika och fattiga har ökat de senaste åren. (publicerad 11 oktober 2013 http://www.globalis.se/Laender/Bangladesh hämtad 17 februari 2015).

 

Mikrofinansens för och nackdelar i Bangladesh

Grameen bank fick fredspriset år 2006 för sitt arbete inom socialt främjande utveckling, genom att erbjuda små lån till miljontals fattiga kvinnor i Bangladesh och andra länder. Grameen är den störst etablerade mikrofinansorganisation i Bangladesh.

 

Hur blev mikrolån en succe i Bangladesh från början? Lamia Karim, kulturantropolog, har skrivit en bok vid namn Microfinance and its Discontents, där hon analyserar mikrolånen i en nationell kontext från dess ursprung i Bangladesh. Hon påpekar mikrolånens olika dimensioner, såväl lokala, nationella som internationella. I början av 1990-talet ändrade Bangladeshiska NGOriktning från den tidigare politiskt ambitiösa utvecklings- och medvetandegörandeprogram bland de fattiga för att ge plats till mikrofinansverksamheten. De fick stöd av bidragsgivare från i-länder och världsbanken som såg en chans att omstrukturera den redan svaga staten. I dagens läge i Bangladesh har NGO-sektorn ersatt staten som källa för den offentliga service, speciellt på landsbygden. Landsbygden har blivit mer beroende av NGO:s service som har ansvar för bland annat primärhälsovård, grundutbildning och jordbrukskrediter men som erbjuder arbetstillfällen åt den växande medelklassen i landet. Detta, menar Karim, har bildat en stat i staten som agerar i samförstånd med de regerande politiker och byråkrater. Det är härifrån som Karim menar att mikrolånen fått sin succé i Bangladesh. Det har stärkt fattiga kvinnors roll i samhället samt höjt kvinnornas status i familjer. Den stora satsningen på mikrofinansverksamheten som hyllats världen över och lett till att det spridits till andra länder är de snabba positiva konsekvenser som kommit av mikrolånens möjligheter för de fattigaste. Kvinnornas höjda status och självförsörjande har varit en av mikrofinansens största argument, att det hjälper de fattiga kvinnorna. Däremot tar Karim upp i sin bok de baksidor som även kan påverka kvinnorna i och med mikrolånen. Att det skapar en extra tyngd och börda hos kvinnorna som, istället för att ses som förvaltare av kapital, ses som ännu en person som kan garantera pengar vilket skapar press och utpressning av kvinnor istället.

 

I och med mikrolånens utveckling och etablering i Bangladesh har det även blivit svårare för de allra fattigaste att ens få ta mikrolån eftersom mikrolånsbankerna sedan ett antal år hellre lånar ut till människor som inte är helt resurslösa, till exempel köpmän, tjänstemän eller förmögna bönder. För att försäkra sig om att få tillbaka lånen.

 

I december sändes på norsk tv en dokumentär där låntagare vittnade om sin besvikelse på Grameen Bank. De som vittnade menade på att de tag inte klarat av att betala tillbaka i tid. I filmer ifrågasätter man mikrofinansen nytta, varav flera internationella experter uttalade sig. Filmen kritiserar Yunus, Grameen Bank och mikrofinansen. Till exempel kritserar man det höga antal låntagare som inte kan betala tillbaka de lån de tagit. Även misstänksamhet riktas mot Grameens överföring av medel. I slutet av 1990-talet överförde Grameen Bank hundratals miljoner kronor till ett annat bolag i koncernen för att sedan låna tillbaka engarna till mikrofinansverksamheten. En del av de pengarna hade Sverige tidigare gett som gåva genom Sveriges stöd för banken, från mitten av åttiotalet till 1993. Efter filmen har rapporter om en slags maktkamp i Bangladesh där ledande politiker driver rättsprocesser för att ta kontroll över Grameen-koncernen uppkommit.

 

Kritik vänd mot filmen:

En av de internationella experter som i filmen uttalade sig, har dock i efterhand kritiserat filmen och menar att filmen visade bara ena sidan av mikrofinansen i Bangladesh samt Grameen Bank. ”Tom har i princip gjort den mest negativa filmen hade kunde ha gjort” ”Filmen lägger fokus på saker som har mer med att få Muhammad Yunus att synas i dåligt sken än huruvida mikrofinans är bra för de fattiga”. Han säger också att det är enklare att hitta folk i Bangladesh som stödjer mikrolånen än de som kritiserar dem. ”I know because I met some while tagging along with Stuart Rutherford for a day in 2008. As far as I can tell, such microcredit users were not investigated in the course of this investigative journalism on microcredit use. The documentary is therefore designed to give viewers only half the story.”(publicerad 12/5/10 http://www.cgdev.org/blog/microcredit-attack-documentary hämtat 9 februari 2015).

 

En annan utveckling av mikrolånen i Bangladesh är de systematiskt hotfulla metoder som många verksamheter använder sig av mot låntagare som inte kan betala sina skulder i tid. Mikrolånsbankerna har till exempel börjat anlita poliskåren, domstolar och lokala eliter för att tvinga låntagarna att betala sina skulder till vilket pris som helst. När en person i en hemtrakt inte kan betala sina skulder kan hela familjer, släkter eller byar bli stigmatiserade och människor kan bli tvungna att fly från sina hemtrakter på grund av ett obetalt lån på 20-30euro på grund av fejder och splittringar av hela byar som gått i borgen. (postad 10 juni 2013 http://www.nytid.fi/2013/06/mikrolanens-uppgang-och-fall/ hämtad 10 februari 2015).

 

Undersökande jämförelse mellan Rwanda och Bangladesh

I en jämförelse mellan två låginkomstländer som båda använder mikrofinans som ett hjälpmedel för den ekonomiska tillväxten i landet ska syftet vara att undersöka hur mikrofinanssystemet skiljer sig respektive inte skiljer sig i de olika länderna. Hur mikrolån fungerar, effekterna av mikrolån och ländernas egna situationer (politiskt, ekonomiskt) och dess påverkan på mikrofinansens utveckling i länderna. Länderna i jämförelsen är Bangladesh i Asien och Rwanda i Afrika.

 

Den stora skillnaden mellan mikrofinansens förutsättningar för fäste i Rwanda respektive Bangladesh verkar ligga i ländernas utvecklade regeringar, stabiliteten inom regeringarna samt i landet överlag samt och nivån av korruption i land och maktöverordnade.

 

Bangladesh återupprättade demokratin 1991 och sedan dess har makten i huvudsak växlat mellan två partier, båda med kvinnliga ledare, Awaiförbundet med Sheikh Hasina Wajed som ledare och Bangladesh nationalistparti (BNP) med Khaleda Zia som ledare. Awai vann valet i slutet av 2008 och avlöste då en militärstödd övergångsregering som regerat landet i ca två år. Samma parti vann även valet i början av 2014 och har alltså hållit sig kvar vid makten. (publicerad 2 oktober 2014 https://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bangladesh/Aktuell-Politik hämtad 10 februari 2015).

 

Rwandas styrande ledning tycks dock vara mer stabil än den i Bangladesh. Rwanda har idag en samlingsregering, eller så kallad enhetsregering, med Rwanda Patriotic Front i ledningen som samregerar med flera andra partier. Vid landets första pluralistiska presidentval [att den kandidat som fått flest röster får också det enda mandat som kandidaterna i valkretsen konkurrerar om] den 25 augusti 2003 valdes Paul Kagame till president. Den sittande regering lägger fokus på den ekonomiska utvecklingen i landet samt på att förhindra nya konflikter mellan de olika folkgrupperna i landet, troligen en konsekvens av folkmordet som slutade 1994. De lägger alltså även stor vikt på att nationell enighet skapas i Rwanda, även detta som en eftereffekt av folkmordet som vände Rwandas folkgrupper mot varandra. Att skapa en enighet i landet skapar ett starkare land och borde hjälpa att bygga upp landet inifrån. Landet är fortfarande väldigt fattigt, men de eftersom de har ett stort fokus på att återuppbygga landet så har Rwanda haft en relativt snabb återuppbyggnadstakt. Rwanda har en stark ekonomisk utveckling med allt fler barn som går i skolan samt en minskad spädbarnsdödlighet. Utvecklingar och satsningar görs på IT och infrastruktur samt utvecklingsprocesser för att stärka undervisning, hälsovård samt minska mängden fattiga i landet har inletts. (http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Kigali/Landfakta/Om-Rwanda/Allmant-om-Rwanda/ hämtad 10 februari 2015).

 

Även mängden av befolkningen i som är fattiga i landet bör kunna ha en stark påverkan på huruvida mikrofinansen fastnar i landet. Visserligen är mikrolån på en individuell nivå och kan därför hjälpa oavsett om fattigdomen bara är en liten del av befolkningen eller en stor. Men större satsningar på att till exempel få mikrolån att införas och upprätthållas bör göras i länder som har en större del av befolkningen som lever i extrem fattigdom. Dock kan risken då även bli större för utnyttjande av systemet? När större mängd av befolkningen är i behov av mikrolån skapar det även möjlighet för korruption som göms undan och sker bakom dolda dörrar till större grad än ett land vars andel fattiga i befolkningen är mindre och mikrolånen inte behöver ske i samma stora utsträckning, utan kan hållas inom en viss ram och kontroll. Då talar visserligen risken för att man inte lägger ner lika stora resurser för en mindre del av befolkningen dock emot mikrolånens förutsättningar till utveckling och fäste i landet.

 

Hur stora är länderna och hur stor del av deras befolkning räknas som extremt fattiga och i behov av mikrolån, kan avgöra stor satsning som görs i landet – av regeringen – för att förbättra dessa situationer med hjälp av till exempel mikrolån. Rwandas regering tycks ha lagt stor vikt vid detta genom det införa VUP-programmet. I Bangladesh syns inga officiella insatser eller program som kan liknas med det Rwanda har infört. Över 30 miljoner invånare i Bangladesh har sedan 1997 tagit mikrolån, detta på grund av att många fattiga inte har möjlighet att ta vanliga lån på grund av bristande återbetalningsförmåga eller för att de inte har tillräckligt värdefull egendom att pantsätta. Mikrolån beräknas utgöra 3% av landets BNP i dagsläget (http://www.bbc.com/news/world-asia-2412809 hämtad 2014-10-15). Detta menat att ett starkare fokus mot fattigdomen syns från Rwandas sida och därmed har även en snabbare uppväxt av ekonomin skett i landet som kan vara en direkt påverkan av detta. Att man tagit kontroll över mikrolånen och infört det officiellt med syfte att få det att fungera, samt en låg nivå av korruption som även det ger stora möjligheter för mikrofinansen att lyckas i landet, åtminstone på en individuell nivå.

 

Mikrolånen i Bangladesh tycks ha haft en hyllad och stor uppgång och ett mindre upplyst fall av negativa effekter som utvecklats i samband med mikrofinansverksamheternas egen utveckling. Det var i Bangladesh som mikrolånen från början infördes och i och med att verksamheterna av mikrolån etablerats och utvecklats mer i landet har det uppkommit fler negativa effekter i praktiken än vad principen om mikrolån tycks ha haft som mening under sin uppstart. I början syntes bara möjligheterna i och med förhoppningarna och idéerna kring mikrolånen, i praktiken utvecklas även baksidor så som utnyttjande av systemet, lånens effekter på låntagarnas liv när det inte går som det ska samt verksamhetens krav på att få tillbaka lånen och därför vilja att låna till säkrare låntagare än de allra fattigaste.

 

Diskussion och slutsats

Det handlar om möjligheten till att bli mer självständig och självförsörjande och därigenom få en bättre tillvaro och säkrare inkomstkälla. Genom ett litet startkapital kan en fattig människa i ett låginkomstland få nya möjligheter. En möjlighet att hjälpa sig själva ut ur fattigdomen. Principen är enkelt, i praktiken är det svårare. En bärande idé för mikrolån är att de fattiga har kunskaper som underutnyttjas.

 

Västvärlden har hyllat idén med mikrofinans och stora mängder av biståndspengarna för mikrofinans kommer ifrån västvärlden. Man visar gärna de positiva effekter som mikrolånen kan leda till och som gör att fler vill bidra med sina pengar till lånen. Kan det dock vara så att man blundat för baksidorna av att ge kredit till fattiga människor med alldeles för höga räntor? Är det ett enkelt försök att få bort fattigdomen som istället används till motsatsen? I själva verket kan mikrofinans vara ett komplext fall som måste behandlas som sådant, istället för välgörenhet som västvärlden gärna målar upp det som. Medvetenheten är antingen liten, eller ses som oviktig, hos de som ger bidrag till organisationer för mikrofinans i u-länderna. Hur mycket läser vi från organisationernas hemsidor och hur mycket vet vi från det faktiska landet? Det komplicerade läget i dessa länder är de väldigt ofta korrupta regeringarna som gör att fattiga familjer inte kan ta lån för de har ingen inkomst. Att flera av dessa länder har en lång tradition av kvinnoförtryckande samhällsstrukturergör även att kvinnor som vill tjäna egna pengar och bli självförsörjande har väldigt svårt att låna pengar. Mikrolånen ska erbjuda en ingång till de fattiga att kunna låna mindre lån med lägre ränta, så att de har råd att betala tillbaka trots att de inte mycket pengar har. Problematiken finns dock kvar. Anledningen till att man inte får ta lån utan en viss inkomst är för att man utan inkomst oftast inte kommer kunna betala både tillbaka lånet och räntan på det i framtiden. Visst kan vissa lyckas, genom att starta upp ett företag och få en inkomst med hjälp av sitt mikrolån. Dock finns det även en stor risk att en obehörig låntagare fortfarande är en obehörig låntagare av en anledning. Lyckas man inte med det mikrolån man tagit står man fortfarande i skuld med att betala tillbaka lånet, med ränta, och kan tvingas ta ytterligare lån för att betala tillbaka sina skulder. Lån skapar gärna fler högar av skulder. Det sätter igång en spiral av inkomster och utgifter att starta upp ett företag, om än så ett litet sådant. Och precis som George Ayittey skrev så är inte alla människor entreprenörer. Ett stort antal faller utanför ramarna, kunskapsmässigt och stordriftsmässigt, vilket försätter dessa antal i stora skulder. Istället för att hjälpa samhällets ekonomiska uppbyggnad skapar man ångest hos individen med stora lån och fortsätter att gräva stora hål i landets ekonomi hos de allra svagaste dessutom, de allra fattigaste är de som blir drabbade av mikrolånens baksida.

 

Anledningen till att lån från korrupta verksamheter med alldeles för höga räntor ändå tas kan vara dels på grund av brist på kunskap. De allra fattigaste som mikrolånen ska vända sig till har vanligtvis inte heller en fulländad eller överhuvudtaget påbörjat utbildning och inte heller en vana till ekonomiskt ”tänk”. En annan anledning till att lånen med förhållandevis alldeles för höga räntor tas kan bero på brist på andra alternativ. Om ett korrupt företag ger möjlighet till lån är det kanske motvilligt enda vägen för vissa fattiga människor att ta, trots höga räntor och en medvetenhet om att man inte kommer kunna betala tillbaka. Problemen i nulägen väger ofta över problem som kan uppstå i framtiden. Detta har man gjort studier på där man visar hur vi människor ser på till exempel kortsiktig och långsiktig belöning och hur det har med vårt rationella tänkande att göra. Vi tenderar alltså att värdera saker olika beroende på vart i tiden de befinner sig. Ett exempel, ur Jonathan Cohens artikel i The Vulcanization of the Human Brain: A neural perspective on interactions between cognition and emotion, lyder som så att människor ofta betalar för expressleverans när de köper saker online, förutsatt att varan finns I lager. Om varan inte finns i lager så väljer de flesta att avstå från expressleverans. Om man frågar människor om de vill ha ett presentkort från Amazon på 10$ nu eller ett på 11$ om en vecka så tenderar de flesta att välja det på 10$. Cohens förklaring till varför det är svårare att motstå de val som innebär kortsiktig (snabb) belöning, var att olika delar av hjärnan aktiveras vid val mellan kortsiktiga och långsiktiga belöningar. När det handlar om direkta belöningar, alltså presentkortet från Amazon på 10$ nu, så aktiverades delar av hjärnans belöningssystem, bland annat de striatala strukturerna. När det däremot handlar om långsiktiga belöningar, som presentkortet på Amazon för 11$ om en vecka, så aktiveras istället prefrontal cortex som är ett område i hjärnan som till större grad tar hand om numeriska jämförelser och utvärdering. Alltså kan man se att hjärnan aktiverar olika system vid besluttagande. Ett som har med belöning att göra och som upplevs behagliga, och ett annat som har med jämförande, utvärderande och mer beräknande att göra.Slutsatsen att dra här är att det inte är förvånande om det första alternativet, den kortsiktiga belöningen, tenderar att vinna. Lägger man in detta i ett annat perspektiv, som har med mikrolån att göra, så kan man även förstå hur de utnyttjade användningarna av mikrolån ändå går runt i låginkomstländer. Att ta lån som kan lösa problemen nu (kortsiktig belöning) – men ger högre ränta sen - ger större behag-känsla än att tänka att man bör undvika att ta lån nu, för att undvika skulder sen (långsiktig belöning). Alltså ligger kanske mikrofinansens brist på framgång inte i hur systemet fungerar, utan att systemet utnyttjas och missbrukas?

 

Vi måste sluta se u-länderna som okunniga och icke kapabla till förändring och förbättring av sin egen situation. Västvärlden vill gärna se sig själv som hjälten i en saga om fattigdom och riddaren på hästen som erbjuder ett bättre alternativ och har det rätta svaren. Det är lätt att säga att man vet bättre, när man är på andra sidan staketet, inte lever i de taskiga förhållanden som u-landsbefolkningen lever i. U-länderna har förutsättningar utanför västvärldens hjälp. För att skapa en hållbar förbättring och utveckling i ett land måste tillväxten komma inifrån landets kärna, genom en stabil regering utan, eller med så lite korruption som möjligt, med politiskt-, ekonomiskt- och socialt fokus på att hjälpa de fattiga i landet. Både på en individuell och snabbåtkomlig nivå, genom till exempel mikrolån, men även på en mer långsiktigt nivå. Att skapa stöd utifrån, genom till exempel mikrolån, hjälper individuellt mer än möjligheten för hela landet. Att landet enigt jobbar starkt för sin egna befolkning, sin egen ekonomi och sin egen fattigdom genom fokuserade program enbart för att förbättra och utveckla dessa områden är ofrånkomligt om man vill se resultat. Om regeringarna skapar fokus på, och tar kontroll över, situationen med mikrolån så bör även utnyttjandet av systemet minska. Genom ett officiellt fast satt program som berättar hur verksamheterna ska drivas och en större kontroll från landets regering att dessa verksamheter ordnas som de ska, bör korruptionen kunna minska och även de negativa konsekvenserna som plågar låntagarna angående obetalda lån och höga räntor.

 

Källförteckning

1. http://www.adra.se/sida/143/mikrolan-forandrar-kvinnors-liv.aspx hämtad 2014-10-14

2. http://aminata.wordpress.com/2008/12/22/mikrolan-till-afrika/ hämtad 2014-10-15

3. http://www.afrikagrupperna.se/images/stories/pdf-dokument/styrdokument_sidan/annualreport-svenska-2010.pdf

4. publicerat 28 Oktober 2013 http://www.bbc.com/news/world-asia-24128096, hämtat 2014-10-15

5. publicerad 12/5/10 http://www.cgdev.org/blog/microcredit-attack-documentary hämtat 9 februari 2015

6. publicerad 11 oktober 2013 http://www.globalis.se/Laender/Bangladesh hämtad 17 februari 2015

7. publicerad 2 oktober 2014 https://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bangladesh/Aktuell-Politik hämtad 10 februari 2015

8. publicerad 2 oktober 2014 https://www.landguiden.se/Lander/Asien/Bangladesh/Ekonomi hämtad 17 februari 2015

9. http://www.mixmarket.org/about hämtad 2014-10-21

10. postad 10 juni 2013 http://www.nytid.fi/2013/06/mikrolanens-uppgang-och-fall/ hämtad 10 februari 2015

11. http://www.princeton.edu/pr/news/04/q4/1014-brain.htm Hämtad 03 februari 2015

12. http://www.psykologifabriken.se/kortsiktighet-vs-langsiktighet-beloning-vs-rationellttankande/Hämtad 03 februari 2015

13. Publicerat 23 maj 2014 http://www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Afrika/Rwanda/resultatexempel/EU-stottar-val-i-Rwanda/ hämtad 9 februari 2015

14. publicerad 23 maj 2014 http://www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Afrika/Rwanda/resultatexempel/Samtal-for-varaktig-fred/ hämtad 9 februari 2015

15. publicerad 23 maj 2014 http://www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Afrika/Rwanda/resultatexempel/Direkta-bidrag-minskar-extremfattigdomen/ hämtad 9 februari 2015

16. Publicerat fredag 14 maj 2010 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3663677 Hämtat 21 januari 2015

16. publicerad 23 februari 2011 http://www.svt.se/ug/mikrolanen-har-blivit-en-skuldfalla-for-fattiga hämtat 2014-10-15

17. http://sodraafrikaidag.se/2011/05/04/mikrolan-lyfter-landsbygden/ hämtad 2014-10-15

18. http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Kigali/Landfakta/Om-Rwanda/Allmant-om-Rwanda/ hämtad 10 februari 2015

19. http://www.ted.com/index.php/talks/george_ayittey_on_cheetahs_vs_hippos.html

Mikrofinans i låginkomstländer del 1

Hej det här är mitt gymnasiearbete om Mikrofinans i låginkomstländerna Rwanda och Bangladesh. God läsning!

Mikrofinans är en metod som går ut på att förbättra fattiga människors ekonomi och därefter även levnadsförhållanden i låginkomstländer. Med hjälp av ett litet lån, så kallat mikrolån, kan låntagaren utan egen försörjning starta upp en verksamhet som ger inkomst. Organisationer som ger mikrolån riktar sig ofta till kvinnorna i landet, för att kvinnorna ofta inte har egna jobb. Genom detta kan kvinnor i låginkomstländer bli mer självständiga och även få en bättre tillvaro med en inkomstkälla. Kvinnor får möjligheter genom en egen inkomst och nya dörrar öppnas.

Detta arbete jämför två låginkomstländer, Rwanda och Bangladesh, som båda använder mikrofinans i sina länder som hjälp för att utveckla och förbättra livsvillkoren för den del av befolkningen som lever i extrem fattigdom i länderna. Undersökningen går ut på att hitta likheter respektive olikheter i länderna som blivit faktorer till huruvida mikrofinansen har fått fäste i länderna samt om effekterna har blivit positiva eller negativa av dessa likheter respektive olikheter.

Metoder som används i arbetet består av journalisters observationer samt information om mikrofinans, lika så jämförelsen består av sammanställd information och fakta som på ett objektivt sätt ställs mot varandra för att utreda vilka faktorer som spelar roll för mikrofinansens framgång i länderna. Materialet hämtas från internet och hänvisas genomgående i arbetet samt i källhänvisningen. All utomstående information och fakta hänvisas. Slutsatser dras i arbetets diskussionsdel där arbetets utredande jämförelse gett särskilda resultat.

Att ha i åtanke är dockatt några av källorna som hänvisas till i detta arbete kommer ifrån organisationer som själva utövar mikrofinans och kan därför vara partiska eller lyfta fram de positiva effekterna inom området men utelämna eventuella sidoeffekter. När organisationer själva skriver om sitt arbete kan man tänka sig att viss information lämnats utanför för att främja deras eget arbete och organisation. Detta är viktigt att ha i åtanke angående viss del av informationen och den fakta som utges, att se varifrån den är tagen och tolka resultatet därefter.

Arbetets fokus ligger på de två länderna Rwanda och Bangladesh. Arbetet avgränsas alltså i och med att jämförelseundersökningen utgår från hur mikrofinans fungerar, utvecklas och påverkar dessa två länder enbart. En del av informationen om mikrofinans är ur ett allmänt perspektiv men detta placeras in i ett perspektiv inom Rwandas respektive Bangladeshs situationer.

Bakgrund och tidigare forskning

Professorn Mohammed Yunus från Bangladesh var den som kom på idén med att låna ut en del av sina egna pengar till fattiga för att sedan se hur detta påverkar deras liv, och förändrades till det bättre. Han startade institutionen Grameen Bank, som började låna ut väldigt små summor till framför allt de allra fattigaste kvinnor i Bangladesh. Genom bara ett litet lån kunde kvinnan köpa en höna och sedan sälja äggen från hönan och därigenom betala tillbaka lånet och även tjäna ihop pengar till att köpa fler hönor. (inlägg skrivet den 22 december 2008 http://aminata.wordpress.com/2008/12/22/mikrolan-till-afrika/, hämtad 2014-10-15) Det var starten på dagens mikrofinans, som handlar om att ge fattiga människor en möjlighet till att förbättra sin ekonomi och sina levnadsförhållanden från total fattigdom till att kunna bli egenförsörjande. Mohammed Yunus vann även Nobelpriset år 2006 för sitt arbete inom Mikrofinans.

I Sverige är ADRA en av de större biståndsorganisationer som arbetar med Mikrofinans. Deras fokus ligger främst på kvinnor, i Bangladesh. De menar att när en kvinna i familjen får ett lån så förbättras hela familjens tillvaro. Organisationen Adra arbetar med mikrofinans i utvecklingsländer. Arbetet rikats främst mot kvinnor i Bangladesh, men även i andra delar av världen. (http://www.adra.se/sida/143/mikrolan-forandrar-kvinnors-iv.aspx, hämtad 2014-10-14) Mix Market (www.mixmarket.org) är en oberoende granskare av mikrofinansmarknaden. De värderar och listar de flesta mikrofinansieringsinstitut (MFI) i världen för att ge marknadsinsikt och visa hur bra dessa lyckas. Genom att fastställa rapporteringsstandarder kan man främja ansvarsfulla investeringar inom mikrofinansen, menar Mix market. (http://www.mixmarket.org/abouthämtad 2014-10-21) Resultatet av detta publiceras på en sida där man söka och hitta information om olika organisationer: http://www.mixmarket.org/en/about_mix_market.asp. Eftersom mikrofinans är uppbyggt av biståndspengar och stöd från utomstående organisationer så är Mix Market ett sätt att hitta oberoende information för att hitta vilket MFI man vill stödja.

Arbetet belyser även mikrolånens problem ur ett mänskligt psykologiskt perspektiv i diskussion och analys-delen av arbetet. Där tas upp hur hjärnan fungerar med snabba respektive långsiktiga belöningar i samband med de val vi gör, med kopplingar till mikrofinans. Detta kan man läsa mer om ur studien gjord av Jonathan Cohen, Samuel McClure, David Laibson och George Loewenstein (http://www.princeton.edu/pr/news/04/q4/1014-brain.htm Hämtad 03 februari 2015), om hur de olika delar av hjärnan tävlar om kontrollen vid val mellan kortsiktiga och långsiktiga belöningar. (http://www.psykologifabriken.se/kortsiktighet-vs-langsiktighet-beloning-vs-rationellttankande/Hämtad 03 februari 2015).

Varför är mikrofinans bra?

Genom att låna pengar till fattiga, låta de ta ett så kallat mikrolån, så kan låntagaren börja tjäna egna pengar genom egen verksamhet. Till exempel så kan man genom ett lån ha råd att köpa en ko vilket skapar möjlighet att sälja mjölken från kon vidare. Köper en symaskin och startar en affärsverksamhet eller så får man råd att utöka sin åker och därigenom kunna odla och sedan sälja mer. Vissa öppnar frisersalonger i sin by genom sitt lån och tjänar pengar genom en sådan verksamhet eller använder lånet till att köpa en mobiltelefon som man sedan hyr ut till andra att använda, vilket sedan gör att man kan betala tillbaka lånet som man tagit.

ADRA Malanje verkar i Afrika och samarbetar med Afrikagrupperna med bland annat att erbjuda Mikrolån i länder där staten inte har lyckats organisera upp sig efter inbördeskrig. Man ger föreningar möjlighet att utöka sin verksamhet och påverka sin utveckling genom mikrokrediter. ADRA Malanje stöttar bland annat lokala jordbruksföreningar och kooperativ. I länder där inbördeskrig har lett till att staten inte lyckats organisera upp sig behövs ofta katastrofhjälp att bygga upp samhället och landet igen. Detta genom att bygga upp skolor, sjukhus och bostäder. En annan viktig del är att utveckla infrastrukturen. ADRA Malanje menar att Mikrolån lyften landsbygden genom att man låter föreningarna själva styra sin utveckling. Detta lyfter även skolor och utbildning genom att man får en ny kunskap till sin utveckling. (http://sodraafrikaidag.se/2011/05/04/mikrolan-lyfter-landsbygden/hämtad 2014-10-15), riktiga texten härifrån: (http://www.afrikagrupperna.se/images/stories/pdf-dokument/styrdokument_sidan/annualreport-svenska-2010.pdf)

Kritik mot mikrofinans

En del av kritiken mot mikrolån kan riktas direkt mot att det faktum att systemet missbrukas, och har däremot inget att göra om huruvida mikrolån kan hjälpa enskilda individer i liten skala. Om man tar ut ockerräntor på 30-100% för sina lån så fungerar det inte bättre att låna ut en större summa till en företagare som ska anställa flera människor heller. Möjligheten att betala tillbaka lån med så stor ränta blir en svårighet oavsett ekonomiskt utgångsläge.

I en granskning av SVTs program ”Uppdrag granskning” från februari 2011 tar man upp att det finns en baksida med de mikrolån som hyllats och etablerats framgångsrikt då hela 100 miljoner människor i fattiga länder i dagsläget har ett mikrolån. Bland annat tar programmet upp att i Bangladesh har lånens höga räntor fått förödande effekter på folks livsöden. Lånen kan ha en ränta på från 30% till ibland 100% och istället för att hjälpa folk att starta en verksamhet och bli självförsörjande så leder det till att man tvingas sälja sina ägodelar och förlora allt, enligt folk i Bangladesh. Man rapporterar om flera självmord som resultat av skulder och press från både skuldindrivarna och släkten.

I en intervju från Uppdrag granskning berättade en drabbad om hur mikrolånet blev till en skuldfälla. ”– Först tog jag ett lån och sen var jag tvungen att ta ett nytt lån för att betala det första lånet. Så jag tog ännu ett lån för att kunna betala amorteringarna, berättar Yasmeen, som bor i en liten by i norra Bangladesh.” (publicerad 23 februari 2011 http://www.svt.se/ug/mikrolanen-har-blivit-en-skuldfalla-for-fattiga, hämtat 2014-10-15)

Många som tar mikrolån men som inte får igång en lönsam affärsverksamhet måste istället ta nya lån för att betala de gamla lånen. I jakt efter att försöka få ihop pengar för att betala sina skulder kan man bli pressad att sälja allt man äger, i vissa fall i Sydasien har fattiga i åratal tvingats sälja sina egna organ för att få någon form av inkomst och kunna betala sina skulder från mikrolånen (publicerat 28 Oktober 2013 http://www.bbc.com/news/world-asia-24128096, hämtat 2014-10-15) och andra drivs till självmord på grund av pressen från skulderna och skuldindrivarna.

George Ayittey är en känd afrikansk ekonom och professor i USA som tar upp ytterligare kritik mot mikrofinans. Han medger att det engagemang som riktas mot Afrika är positivt men menar att mikrolånen minskar befolkningens krav på reformer, bättre infrastruktur och förhållanden i länderna. Alltså försenar den politiska utvecklingen i Afrika. Han anser också att mikrofinansen inte ger en effektiv användning av det kapital som satsas. (http://www.ted.com/index.php/talks/george_ayittey_on_cheetahs_vs_hippos.html)

I ett mejl till skribenten Aminata som hon tar upp i sin blogg aminata.wordpress.com som svar på frågan om vad han tyckte om mikrolån förklarade Ayittley sin teori kortfattat att Mikrofinans har blivit populärt I västländer på grund av att det ger dem en känsla av att göra skillnad, även om så en liten skillnad, genom att bidra till lån till fattiga. Och visst har det lett till en del fantastiskt bra resultat. Men det är det är bara en del av det hela, det finns flera nackdelar med mikrokrediter ur ett ekonomiskt utvecklande perspektiv. Ur ett personligt perspektiv så är mikrofinans bra, men inte ur en utvecklande perspektiv.

Mikrofinans utgår ifrån att man kan omvandla varje fattig person till en entreprenör, en förutsättning utan underlag av den fakta som finns baserat historiskt sätt och i dagsläget. Söker man att hjälpa en enskild individ, vilket är vanligt i väst där grundläggande ekonomiska och sociala enheten är på en enskild nivå, med andra ord i väst är man mer ”jag kan och jag är min egen”. I Afrika är den grundläggande ekonomiska och sociala enheten en grupp eller familj som säger ”jag är det VI är”, att hjälpa en enskild individ i Afrika går därför emot de etiska och sociala grundprinciperna.Västvärlden utvecklades inte genom mikrofinans. Så varför ska den modellen gälla den afrikanska utvecklingen? Menar Ayittey. Mikrofinans är inte effektivt om man tänker på kostnaderna för det administrativa arbetet för miljoner små lån.

Mikrofinans utnyttjar inte heller det som man kallar för ”stordriftsfördelar”. Till exempel om man tänker sig att det finns 10 bagare som alla bakar 10 brödlimpor dagligen. Ett mikrolån på 100kronor var, totalt 1000kronor, skulle ge varje bagare en möjlighet att dubbla sin produktion till 20 limpor per dag vilket ger 200 limpor totalt. Om man istället tänker att man ger den totala summan, 1000kronor, till en enda bagare för att starta en verksamhet, ett bageri, som anställde 10 bagare och producerade 400 limpor varje dag på grund av stordriftsfördelning. Vilket alternativ blir mest effektivt? Det senare alternativet som inte är mikrofinansbaserat. Detta kallar Ayittey för ”meso capital” (http://aminata.wordpress.com/2008/12/22/mikrolan-till-afrika/hämtat 2014-10-15).

FORTSÄTTNING FÖLJER!