Att be om hjälp

Vet ni vad som är svårt? Att be om hjälp. Jag skulle gissa på att ungefär 85% av jordens befolkning känner igen sig i det. Kanske till och med fler. Vet ni vad som är ännu svårare? Att be om hjälp när man inte vet vilken hjälp man behöver. Det är inte alltid lätt att uttrycka precis vad det är man behöver, när man behöver det. Allt man kanske vet är att det känns jobbigt, konstigt eller stressigt. Nått stämmer inte. Nått gnager. Då ber man om hjälp. Kan du hjälpa mig med det här? Men vad är "det här" när man är psykiskt sjuk?
 
Om jag är stressad på jobbet och går till min kollega - utan att veta vad det är som är problemet mer än att jag mår dåligt - och säger: "du, jag orkar verkligen inte mer. Jag är hetl slutkörd" Då kan man, och nu kommer min psykolog att jubla, göra en snabb kedjeanalys. Vad får dig att må dåligt? Det är körigt på jobbet, jag hinner inte med. Finns det något jag kan avlasta dig med? Du kan hjälpa mig med de här uppgifterna medan jag gör dessa. Osv.
 
När jag går till min psykolog vill hon göra kedjeanalyser. Problemet är att jag inte vet vad problemet är. Jag går dit och säger: "du, jag mår dåligt" Varför mår du dåligt? Jag vet inte. Har det hänt något särskilt som fick dig att må dåligt? Nej, inte egentligen. Vad skulle få dig att må bättre? Ja, i vanliga fall att göra sånt som jag tycker är kul. Som att träna, umgås med hundarna och min syster. Vänner. Att baka och laga mat. Att skriva. Att hålla på i trädgården. Att gå ut och dansa... Vad händer när du gör dessa saker nu? De räcker inte till. Poängen saknas. Det är nått som känns jobbigt, konstigt och stressar mig. Nått stämmer inte, nått gnager. Hur kan jag hjälpa dig? Ja, ta bort det där som jag inte vet vad det är. Hur kan vi tillsammans göra det? Jag har ingen jäkla aning.
 
Så svårt är det att reda ut en deprimerad hjärna. Att brottas med ett monster utan varken fast form, färg eller lukt. Att försöka få bukt på icke materia som ställer till det för en i vardagen och i livet. Jag går i terapi och får hjälp med symptomen. Får hjälp med hur jag ska hantera det faktum att jag inte kan hantera den där icke materian. Jag ska inte bli aggressiv. Jag ska inte använda alkohol eller droger. Jag ska inte göra mig själv illa eller stänga av omvärlden. Jag har fått lära mig flera nyttiga vertyg för hur jag ska göra istället för de nyss nämnda beteendena. Jag vet hur jag ska agera för att inte mata monstret mer än vad den käkar upp av sig själv. Men faktum kvarstår, den äter. Den är hungrig. Jag må lära mig hur jag inte ska mata den men jag känner konstant den där hungern.