Sorry för att jag inte har hört av mig på ett tag, jag var upptagen med att överleva"

 
 
Idag har jag tänkt lite på det här med att vara dålig på att höra av sig till folk. Jag kan gott och väl erkänna här att jag är urusel på att höra av mig till andra människor, även mina bästa vänner eller min syster. Det är ofta de som får höra av sig til mig. När jag blev sjuk blev detta, självklart, ännu sämre. När man är sjuk är man väldigt självupptagen, med all rätt. Det tar kraft, energi och fokus. Nu när jag mår bättre har jag försökt ta upp kontakten med folk som jag inte pratat med på ett tag. Många säger att de lämnade mig ifred av respekt. De visste att jag gick igenom något jobbigt och ville inte tränga sig på. Det som är skönt är att det funkade utmärkt för mig. Jag är en sådan person som inte vill känna krav över att behöva svara på medelanden och definitivt inte när jag mår dåligt, då vill jag vara ifred. Det var skönt att veta att bara för att de lämnade mig ifred under min jobbiga period så fanns de ändå där väntandes på mig på andra sidan. Ett hett tips till alla utomstående till sjuka. Även om ni inte vill tränga er på genom att höra av er varje dag och fråga hur man mår så kan det räcka med ett sms där ni säger likt "Jag finns här om du vill prata" eller "Jag är din vän och du kan höra av dig till mig när du känner för det" så att man får ett kravlöst bevis på att ni stannar på er post som vän. Ibland kan tystnaden från vänner vara skrämmande just för att man inte vet om de sticker så fort det brinner eller om de bara vill ge dig tid att lämna den brinnande byggnaden.
 
Okej, så åter till ämnet för idag. Höra av sig. 1. Alla borde fundera kring hur duktiga de är att höra av sig till sina nära och kära. Tar jag dem för givet och låter dem ringa mig istället för tvärtom? Om svaret är ja så skulle jag verkligen gissa att de blir superglada om du faktiskt börjar höra av dig till dem också. Visa att du aktivt vill hålla kontakten och aktivt väljer deras sällskap, inte bara står ut med den. Vänskap och relationer kräver aktivt arbete. Det går åt två håll.
 
2. Våga ställa in planer. När man är sjuk och har ett mående som varierar ibland från dag till dag och ibland från timme till timme så är det väldigt läskigt att göra planer som inkluderar andra människor. FÖr tänk om jag helt plötsligt mår dåligt och bara vill ligga hemma under kudden? Jag gör hellre saker på egen hand för att slippa känna mig tvungen till något. Detta gör mig osocial och till en ganska dålig vän. Istället bör man dels hålla sig till de vänner som är okej med att man mår dåligt ibland och dels lära sig att säga "du, jag mår inte så bra. Kan vi skjuta på vår aktivitet eller ändra aktivitet till något som passar mig bättre idag?" Det är superläskigt, jag vet. Dock tror jag att man blir lyckligare, lugnare och roligare att umgås med om man är ärlig och inte känner sig tvungen till att umgås bara för att man gjort upp planer.
 
3. Sluta känn skuld över att du inte hört av dig. Det jag skrivit om ovan handlar mycket om att aktivt höra av sig, aktivt välja sociala livet och våga resa sig ur ensamheten. Här tänker jag istället säga tvärtom, för när är livet enspårigt och enformigt egentligen? Ibland är jag usel på att höra av mig, okej, rätt ofta är jag usel på att höra av mig. Ibland går det veckor. Jag kan ibland känna mig som en dålig vän pågrund av detta men för det mesta gör jag det inte. Dels för att jag är noga med att bekräfta mina vänner när jag väl pratar med dem. Dels för att jag har blivit bekväm med att säga "sorry för att jag inte har hört av mig på ett tag, jag var upptagen med att överleva". Tro det eller ej men många känner igen sig i den meningen och det kan vara oerhört skönt att avdramatisera detta.
 
Livet svänger en hit, en dit. Genom att våga erkänna både för sig själv och för andra att man inte alltid mår så bra, och står för det, så minskar kraven på ursäkter och skuldkänslor. Ta det för vad det är. Ibland räcker energin bara till att överleva dagen, ibland hinner man med tvätten och matlagningen också men sen orkar man inte ta fram mobilen och ringa den där kompisen. Det är okej. Stöt inte bort dina vänner, men se till att ha vänner som inte bara vill ha ditt gladaste jag utan hela paketet. Oftast stämmer detta in på alla vänner, bara man är ärlig så visar de gärna medkänsla - just för att de kanske sedan vill ha samma medkänsla tillbaka. Ge den då.
 
Jag hoppas att detta inlägg inte blev för luddigt och osammanhängande. Jag fick helt enkelt en tankebomd som jag inte kunde släppa taget om. Ta hand om er. x
 
Psykisk ohälsa | |
#1 - - Frida G Svensson:

jag tycker det är helt ok om man avskärmar sig när man är sjuk. Men man kan samtidigt som sjuk inte då förvänta sig att alla finns kvar när man orkar umgås igen. Andras liv går ju vidare under tiden man inte har kontakt.

Svar: Absolut, det har du helt rätt i. När man mår bättre kan man försöka återuppta kontakten, visa att man är tillbaka och kan både ge och ta igen.
Felicia

Upp