Smilefellan

En blogg om personlig utveckling

Bältad

Publicerad 2018-04-04 15:58:00 i Psykisk ohälsa,

 
 
Jag vill börja med att säga att det jag skriver här är mina personliga åsikter och jag vill inte på något sätt vara respektlös eller för den delen betvivla de utsagor som delats med av i uppdrag granskning. Det är så väldigt viktigt att felaktiga handlingar, speciellt inom sådana beroendeställningar som den slutna psykiatrin är, kommer fram och granskas. Det här är ett väldigt personligt inlägg så var förstående.
 
Jag såg nämligen på twitter att uppdrag granskning skrivit en artikel om vittnesmål från den slutna psykiatrin angående bältesläggning. Dessa vittnen delade med sig av gripande historier och vill man läsa hela artikeln kan ni klicka här. När bältesläggning går fel, så går den verkligen fel. Det kan sätta djupa spår som är svåra att bli av med. Jag har fortfarande jobbiga minnen från mina egna bältesläggningar och låt oss göra en sak klar: bältesläggning är alltid ett övergrepp. Man tar ifrån en person sin rätt att vara fri. Punkt. Därför är det så otroligt viktigt att bältesläggningar, när de i de värsta fall behövs, sker korrekt och med så mycket respekt gäntemot personen som bältas som möjligt. Därför behövs insyn och därför behövs vittnen som de fem personer i uppdrag gransknings artikel. Felen behöver komma fram.
 
Jag vill dock dela med mig av min historia av denna sort. Jag tror att det för en person som inte har erfarenhet av psykisk ohälsa, slutenvård och tvångsbältningar kan låta väldigt extremt att spänna fast något vid en säng mot hens vilja. Det låter ju precis som det är, ett övertramp. När kan man rättsfärdiga något sådant, kan man undra? För någon med lite mer insyn i hur en psykisk sjukdom kan te sig, så är situationerna mer komplexa än att det är rätt eller fel. Mina bältesläggningar räddade mitt liv. Jag känner än idag en stor rädsla för att bli fasthållen. Jag minns hur jag bönade och bad om att de skulle släppa mig och hur jag slet i rämmarna tills jag var genomsvettig. Men jag minns också hur de torkade svetten från min panna med en fuktig handduk. Jag minns hur en vårdare som hindrade mig från att konstant bita mig i läppen använde ett finger för att hindra mig från att bita och med det andra fingret torkade bort mina tårar. Jag minns hur de släppte loss mig ett ben och en hand i taget när jag hade lugnat ner mig och behövde gå på toa.
 
Det är aldrig lätt att frihetsberöva en annan människa. Det är inte lätt för dem som gör det och det är absolut inte lätt för den som råkar ut för det. Min åsikt är den att det ibland behövs. Hur hemskt det än är så är jag tacksam över de gånger de bältade mig. Det är en av de värsta saker jag varit med om, men jag lever idag tack vare att andra tog över ratten när jag inte klarade av att styra själv. Jag vill på något sätt lyfta fram även de gånger då bältningarna går som de ska, då de räddar liv. De vårdare jag mötte i vården gick inte över gränsen mer än vad de behövde för att rädda mitt liv. Inom debatten om huruvida man ska använda bältesläggningar eller inte så anser jag detta: bältesläggningar är varken rätt eller fel, de bara är. Ibland är de nödvändiga men helst av allt ska man försöka hitta andra alternativ, för bältesläggningar sätter ALLTID spår.
 
 

Kommentarer

Postat av: Netti Starby

Publicerad 2018-04-05 08:47:06

Usch jag hörde om det där och så hemskt. Håller verkligen med dig och bra skrivet! Kramis

Svar: Tack så mycket!
Felicia

Postat av: ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

Publicerad 2018-04-05 11:42:12

Vilket starkt inlägg, det känns i hela kroppen på mig. Förstår varför man gör så precis som du beskriver att det räddade ditt liv, men känner i hela inlägget den ångesten du kände där och då. Verkligen starkt inlägg, en bra sak att du delar med dig av :).

Svar: Vad fint av dig att säga! Skönt att höra att jag kunde förmedla det jag ville få fram. Kram
Felicia

Postat av: E

Publicerad 2018-04-05 22:04:01

Bra skrivet!

Postat av: E

Publicerad 2018-04-05 22:04:12

Bra skrivet!

Postat av: Evahle - en blogg om psykisk hälsa

Publicerad 2018-04-11 13:15:54

Måste kolla på det programmet... Men känns så skrämmande på något vis :/

Svar: Ja jag har bara läst om det än så länge. Jag är lite på din bana att det kanske blir jobbigt.. Man får kanske ta det någon dag när man känner sig "redo". Det är ju ett intressant ämne ändå
Felicia

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Felicia

Hej och välkommen till min blogg! Jag som äger bloggen heter Felicia, är 22 år och skriver framför allt om personlig utveckling och psykisk (o)hälsa. Jag har ingen utbildning inom detta utan skriver utifrån egna lärdomar och erfarenheter. Nya inlägg kommer i vanliga fall ut varje torsdag. God läsning! x

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela