Felicia

Validering

I mitt inlägg om Emily Esfahani/Smiths TED-talk "There's more to life than being happy" så skrev jag om en av hennes grundläggande punkter för att nå ett meningsfullt liv, vilket var ett aktivt berättande av sin egen historia. Som ni vet går jag i dbt terapi och en punkt som jag först inte lade så mycket vikt vid men som jag efter en viss session kom att tänka på i samband med just denna punkt är Validering (respektive invalidering). Det här är ett ganska invecklat inlägg, så jag vill varna för att det kan vara nära överkurs att läsa. Jag har försökt att skriva så enkelt och grundligt jag kan men det gick inte så bra. Så, för er som har lust varsågoda att läsa ett jätteflummigt inlägg som bygger på Validering/Invalidering och Emily Esfahani/Smiths TED-talk (ni hittar en länk till det inlägget längst ner på sidan om ni inte redan läst det).

Kort introduktion kring validering och Invalidering:
Att validera andra kan vara så enkelt som att nicka medan de pratar för att visa att du lyssnar, erbjuda din hjälp när du märker att den behövs eller berätta att du uppskattar personen i fråga.
 
Att validera sig själv kan behövas när du till exempel inte får den valideringen du vill ha av andra. Om någon scrollar på mobilen medan du pratar kanske du slutat prata, för du tror inte att personen i fråga lyssnar och kanske känner du då att det du har säga inte är viktigt. Det är ett exempel på en situation där du blir invaliderad och då mår bäst av att kunna validera dig själv i samma situation med att påminna dig själv om att det du har att säga är viktigt och att personens agerade inte påverkar värdet i det du säger, tycker eller gör.
 
Självvalidering kan också handla om att skapa värdighet i din uppfattning och reaktion i relation till situationen. Ett exempel på detta som min psykolog gav mig är  meningen "det är inte konstigt att jag reagerade som jag gjorde med tanke på vad jag har varit med om och hur situationen såg ut". Och det är här det här som jag egentligen vill prata om. Detta exempel, som det slog mig, är även ett utmärkt exempel på hur man på bästa sätt aktivt kan återberätta sin historia för sig själv - vilket var en av grundpelarna i Emilys ted talk.
 
En medvetenhet och en acceptans av sin egen historia kan tydliggöra hur denna historia faktiskt påverkat en och se ett samband mellan detta och ens framtida beteenden, känslor, tankar och reaktioner. Även om man inte i stunden reagerade "optimalt" eller som man kanske hade velat, så kan man, när man vet varför man reagerat på ett visst sätt (även oönskade reaktioner), lättare ge sig själv förståelse och acceptans. Till exempel kan vi använda min känsla av att fly så fort jag tror mig utsättas för prestation. Jag reagerar med rädsla och kroppen tror att den måste varna för en fara. Faran i det här fallet är ingen fara, men genom att jag kan analysera min historia så ser jag varför jag idag kopplar fara med prestation och vill fly. Detta är inte en reaktion som jag  föredrar eller tycker om, jag vill helst inte ha den alls men genom att jag förstår var den kommer ifrån och varför den kommer än idag så kan jag förstå den och acceptera  att den har uppkommit av en fullt förståelig anledning. Jag kommer aktivt  försöka jobba emot den och försöka minska dess kontroll och påverkan på mitt liv, men jag ser mig inte som ett offer av ett elakt virus som av en slump har attackerat just mig "åh du orättvisa liv", utan att jag baserad på min historia har reagerat på ett mänskligt sätt för att kunna fortsätta leva vidare. Därmed validerar jag mina reaktioner och känslor, även om jag inte alltid "håller med" dem. Hade jag däremot inte berättat och engagerat mig i min egen historia så hade jag nog inte varken identifierat problemet eller vetat vart jag skulle börja förändra. Man måste veta vilken färg och vilket mönster pusselbiten har för att kunna lägga den på plats och på samma sätt kan man säga att man ibland måste berätta för sig själv om sina egna pusselbitar för att förstå sig på och kunna validera sig själv bättre.
 
Emily säger: Genom att skapa en berättelse baserad på händelserna i ditt liv hjälper det dig att få en klarare syn på ditt liv och hur du blivit den du blivit, genom olika definierande upplevelser. 
 
Jag lägger till: Genom att berätta sin historia till sig själv på ett  validerande sätt så bör man kunna få en godare relation och förhållningssätt till sig själv och sitt liv.
 
Läs hela inlägget och se Emily Esfahani Smiths Ted talk här!