Smilefellan

En blogg om personlig utveckling

På grund av rädslan

Publicerad 2018-07-12 10:07:00 i Krönikor,

 
Rädslan. Att jogga utomhus jämfört med att jogga på löpbandet på gymmet är ungefär 99,9% bättre upplevelse. Det är även bättre för kroppen eftersom det oregelbundna terrängunderlaget gör att kroppen får arbeta mer. Ändå springer och cyklar jag hellre på gymmet än ute i skogen. Varför? På grund av en enda anledning: rädslan. 
 
Jag läser om tjejer som blivit påhoppade i joggingspåret av främmande män. Vissa lyckas komma undan, andra gör det inte. Oavsett så lämnar det garanterat psykiska ärr av en sådan händelse. Att bli anfallen, att få sin trygghet hotad och ibland helt förstörd är vad det handlar om. Allt jag vill är att få träna, men jag måste analysera tid på dygnet, är det mörkt ute? Kommer jag vara ensam i spåret? Vem vet att jag är ute? Bör jag ringa hem? Jag har en app i mobilen som gör att jag snabbt kan dela med mig av min position till min pappa, jag har ett överfallsalarm i jackfickan och jag håller nycklarna så att se sticker ut mellan fingrarna utifall jag skulle behöva slåss för att försvara mig. Men framför allt så tränar jag på gymmet fastän jag tycker att utomhusträning är bättre på alla sätt och vis, och det är bara en av ett flertal situationer som jag begränsar på grund av den jävla rädslan. Jag tänker även på alla gånger jag åkt hem från klubben tidigare, tagit en annan väg hem eller ställt mig på ett annat ställe när jag väntat på bussen. Eller för den delen tagit på mig andra kläder än jag egentligen skulle vilja, låtit bli att bada eller dansa eller bara inte dykt upp till en tillställning som jag lovat för att jag inte känt mig trygg i sammanhanget eller inte kunnat ta mig hem senare på kvällen. Livet blir ganska begränsat av rädslan utan att man tänker på det. Ta hand om er. Var inte orädda men sluta aldrig jobba för att känna dig stark! Trygghet är en lyxvara.
 

Kommentarer

Postat av: Nathalie

Publicerad 2018-07-12 16:35:48

Jag känner igen det där och det är fruktansvärt att det ska behöva vara så! Jag har många gånger tagit omvägar, varit beredd på att agera om nåt skulle hända. Så fruktansvärt!

Svar: Ja man måste alltid dividera sina chanser.. Tyvärr..
Felicia

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Felicia

Hej och välkommen till min blogg! Jag som äger bloggen heter Felicia, är 22 år och skriver framför allt om personlig utveckling och psykisk (o)hälsa. Jag har ingen utbildning inom detta utan skriver utifrån egna lärdomar och erfarenheter. Nya inlägg kommer i vanliga fall ut varje torsdag. God läsning! x

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela