Terapin är mitt jobb

Den senaste veckan har jag behövt påminna mig själv om en sak: Jag har inget jobb som jag går till varje morgon och slutar klockan 17 varje eftermiddag. Däremot har jag ett ansvarstagande gäntemot mig själv att hålla i terapin och de självutvecklande aktiviteter jag har schemalagda varje vecka. Regelbundna träffar för att jag ska bli och må bättre och tillslut kunna jobba eller studera och bidra till samhället, de ska rehabilitera mitt inre i princip. Och det, mina vänner, är ett jäkligt krävande jobb.
 
Det är så lätt att tänka "oj är du arbetslös, då har du all tid i världen". Det är lätt att jag själv tänker så. Det är lätt att jag tänker att jag kan hoppa en veckas terapi för att åka och hälsa på någon vän när hen inte jobbar, för att jag är den som är ledig så anpassar vi efter hens arbetschema. Men terapin är mitt jobb. Och jag är lika skyldig de terapeuter som satsar sin tid på mig och mig själv att dyka upp, göra jobbet och anstränga mig. Jag är inte ledig, jag jobbar för fullt.
 
 
Psykisk ohälsa | | Kommentera |

Dessa fördelar får din hjärna av fysisk aktivitet

 
Tänk om det fanns något du kunde göra just nu som skulle ha en direkt positiv påverkan på din hjärna, inklusive ditt mående och fokus. Något som även skulle kunna skydda din hjärna mot depression, alzheimers och demens. Fysisk aktivitet har direkt och långvarig effekt på din hjärna som håller hela livet. Det säger Neuroforskaren Wendy Suzuki i detta Ted-talk.
 
Hon pratar framför allt om tre delar i hjärnan, Prefrontala cortex som har en viktig roll i beslutsfattande, fokus, uppmärksamhet och din personlighet, Temporalloben (höger och vänster) vars struktur formar och bevarar långtidsminnen, denna struktur kallas hippocampus.
 
Wendy Suzuki började forska kring långtidsminnet och Hippocampus men bytte riktning när hon upptäckte av egen erfarenhet vad motion gjorde med hjärnan. Bättre mående, bättre energi, bättre fokus var sådant som hon upptäckte hos sig själv efter att hon börjat träna regelbundet, vilket det även fanns stödjande forskning om.
 
Fysisk aktivitet är det mest transformerande du kan göra för din hjärna av följande skäl..
 
- Det har direkt påverkan på din hjärna. Ett enda träningspass kommer att öka dina nivåer av neurotransmittorer som dopamin, serotonin och noradrenalin som gör att du mår bra efter träningspasset. Det kan även förbättra din förmåga att fokusera din uppmärksamhet vilket håller i sig i minst 2 timmar efter träningspasset, samt förbättra din reaktionsförmåga (din förmåga att fånga en fallande kaffekopp från bordet).
 
- Genom regelbundet motionerande får du långvarig påverkan på din hjärna. I Hippocampus kan man få helt nya hjärnceller och öka volymen, som förbättrar ditt långtidsminne. Volymen i prefrontala cortex ökar och förbättrar ditt fokus och din uppmärkamhet. Det förbättrade måendet som du upplever direkt efter ett träningspass blir också långvarigare vid regelbundet motionerande.
 
- Fysisk aktivitet kommer att skydda din hjärna. Ju mer du tränar ju större och starkare blir din Hippocampus och Prefrontala cortexen, likt muskler. Hippocampus och Prefrontala cortexen är de två områden som är mest mottagliga för neurodegenerativa sjukdomar och normal kognitiv försämring av åldrandet. Med ökad motion över din livstid kommer du inte att bota demens eller alzheimer men du kommer att skapa de starkaste och största Hippocampus och prefrontal cortex du kan, så att det tar längre tid för dessa sjukdomar att faktiskt få en påverkan på dig.
 
Vad behöver du göra för att få dessa fördelar?
30 minuter pulshöjande aktivitet, 3-4 gånger i veckan. Wendy Suzuki ger förslag som att gå en extra runda på promenaden, ta trapporna och dammsug ordentligt hemma.
Personlig utveckling | | En kommentar |

Därför måste du ibland ta ett steg tillbaka

 
 
Här kommer en liten fortsättning på mitt förra inlägg om de olika stegen för att få något gjort, som ni ser på bilden ovan. Det var faktiskt tack vare en kommentar från en av er läsare som jag kom på en bra liknelse att tänka på när man känner att man tar steg bakåt istället för framåt. Som ni ser ovan lyder den "ibland måste man backa för att kunna ta sats". Det är precis vad det kan handla om, ta till exempel steget: hur gör jag? Ibland är det inte så lätt att bara lyckas, man behöver kanske tänka ut exakt hur man ska gå till väga eller förbereda sig på bästa sätt och detta kräver då att man backar några steg, samlar ihop sig och sen fortsätter framåt på lite stadigare ben. Eller backa för att ta reda på vad det faktiskt är man vill.
 
Man kan även behöva backa för att vila upp sig. Har ni koll på psykiska och fysiska sårbarheter? (Tack till pappa som hjälpte mig sammanfatta detta) Psykiska sårbarheter är alla starka känslomässiga upplevelser och påfrestningar, både negativa och positiva. Fysiska sårbarheter är fysiska påfrestningar, exempelvis sjukdom, hunger, pms, sömnbrist osv.
 
Psykiska eller fysiska påfrestningar får vi alla i perioder. Då kan det hända att jag behöver backa några trappsteg på bilden. Är jag "ur form" så är det svårare att få saker gjorda, oavsett om anledningen till att jag är ur form är på grund av att jag är fysiskt sjuk eller har gått igenom något känslomässigt jobbigt som tynger mig, eller något positivt som upprymmer mig (för även positiva upplevelser tar psykisk energi). Att man ibland hamnar på steget "jag klarar inte av det" eller "jag ska inte göra det" är därför inte ett automatiskt misslyckande. Det har att göra med hur mycket vi orkar för stunden och ibland orkar vi faktiskt inte göra det vi vill/borde/önskar att vi klarade av. Pappa brukar säga detta: Det handlar inte om hur man fördelar sin tid utan hur man fördelar sin energi. Man kan alltid hoppa upp på hästen igen nån annan gång, dvs försöka igen. Det jag försöker säga är att det inte behöver vara fel att stå längst ner på trappstegen där man inte "gjorde det", bara för att du inte gör det idag betyder inte att du inte klarar av det nån annan dag. Återhämtning, förberedelse och försök. Jag repeterar: återhämtning, förberedelse och försök. Fortsätt sen så. Jag kan inte lägga vikt nog på att när man försöker göra något som känns svårt/läskigt/jobbigt så är det utförandet som är det viktiga, inte hur bra resultatet blir. Att du gör är viktigare än hur bra/väl/snyggt du lyckas. Ta till exempel att gå till gymmet. Det kan kännas riktigt motigt när man sitter hemma. Man bestämmer sig, åker till gymmet och går in genom dörrarna. Väl där känner man nej, usch nu åker jag hem. Ja, du klarade det. Du tog dig till gymmet. Det är oviktigt huruvida du faktiskt tog ett löpsteg eller lyfte nått tungt. Du tog dig dit, du klarade det. Det handlar i detta exempel mindre om att träna och mer om att gå emot känslan av att inte vilja gå till gymmet. Då ska man känna sig stolt. Du kanske går in, ställer dig på löpbandet och sen går du av och åker hem. Ja, du klarade det. Det kanske inte var ett snyggt träningspass men du gjorde det. Förstår ni hur man kan vrida och vända på stenarna tills de leder dig till utveckling och stärker din självkänsla? Var snäll mot dig själv, se möjligheterna istället för misslyckanden.
 
Personlig utveckling, Psykisk ohälsa | | Kommentera |
Upp