Smilefellan

En blogg om personlig utveckling

En idiotisk tanke

Publicerad 2018-05-24 11:57:00 i Psykisk ohälsa,

Vet ni vad jag har för dum tankevana? När någon frågar mig om mina ärr i ansiktet likt "Vad har hänt i ditt ansikte?" och jag svarar som det är "det är ärr från självskador" så.. trumvirrvel för här kommer den mest idiotiska tanke någonsin.... så vill jag be om ursäkt för att jag förstör stämningen. Alltså på riktigt, har ni hört något så totalt meningslöst ever?! Jag känner mig alltså som en party pooper eftersom reaktionerna väldigt ofta blir tystnad, harklande och ett kort, jaha ursäkta att jag frågade. All lättsamhet dör ut av att jag nämner mitt tunga förflutna. Det är inte konstigt, det är ett tungt förflutet och troligen menar de inget illa utan känner med mig och vill inte såra mig på något sätt. Troligen vet de inte riktigt hur de ska reagera och vågar inte säga för mycket med rädsla råka vara respektlösa. Jag vet även med mig själv att jag ofta ger ett "ställ inga fler frågor tack"-intryck när jag får frågor om mina ärr. Känner jag inte personen i fråga så väl så är jag inte ett dugg intresserad av att dela med mig av jobbiga detaljer av min historia. Så visst, jag kanske inte gör situationer lättare av att jag släpper till så lite på detaljerna men om jag nu ska "give myself a break" och inte racka ner på allt jag gör så är huvudpoängen detta: det är inte mitt fel om stämningen blir lite off av att jag nämner självskador. Hade jag suttit i deras skor hade jag troligen reagerat likadant. Poängen är att jag inte borde känna att jag gör något fel, jag borde definitivt inte få impulsen att be om ursäkt femton gånger för att jag råkar förstöra stämningen i tre minuter. Jag, som bloggar så gott om att man ska stå med ryggen rak och våga vara sig själv, har lust att sjunka genom jorden många gånger när folk frågar om mina ärr. Inte för att jag nödvändigtvis skäms för ärren, då hade jag gjort ett bättre jobb med att sminka över dem, men för att stämningen går från toppen till katastrof på fem snabba sekunder.
 
Jag vill självklart jobba bort denna (o)vana men frågan är hur? Ett första steg är att bli medveten om sitt mönster, ett andra steg är kanske att bestämma ett mantra som man ska byta ut de negativa tankarna med? Till exempel "de uppskattar min ärlighet" och sen bara öva, öva, öva tills den nya vanan sitter. Har ni några andra förslag?
 

Kommentarer

Postat av: Nathalie

Publicerad 2018-05-24 12:55:12

Ja gud, jag känner ofta att jag "förstör stämningen" när jag berättar hur jag mår. Så tråkigt att man ska behöva känna så :S Kram

Postat av: Maja - Våga prata om psykisk ohälsa

Publicerad 2018-05-29 13:11:14

Felicia du är så klok! Precis som du säger så är det en idiotisk tanke (känns märkligt att skriva det...), det är inte ditt "fel" eller val hur en annan medmänniska tar emot din sanning. Du är så grym som vågar svara ärligt på frågan!

Skulle det kanske hjälpa om du fortsätta meningen lite, typ som "det är ärr från självskador, men du behöver inte känna dig obekväm med det för det är inte jag." Eller ja, något i den stilen? Så att den andra parten får en känsla av att det är "okej" och kan fortsätta stämningen som den var innan?

Kram ♡

Svar: Tusen tack för din kommentar! Det var verkligen ett jättebra förslag du kom med, det ska jag ta till mig. Tror att det är en bra idé. Kram till dig!
Felicia

Postat av: Emma Engström

Publicerad 2018-05-31 09:33:29

Du skriver verkligen så klokt, vilken tjej du är!! kram

Svar: Tack vad fin du är!
Felicia

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Felicia

Hej och välkommen till min blogg! Jag som äger bloggen heter Felicia, är 22 år och skriver framför allt om personlig utveckling och psykisk (o)hälsa. Jag har ingen utbildning inom detta utan skriver utifrån egna lärdomar och erfarenheter. Nya inlägg kommer i vanliga fall ut varje torsdag. God läsning! x

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela