Kropp & själ tar upp Lycka vs Mening

Kommer ni ihåg inlägget Vem har sagt att du måste vara lycklig? Som Emily Esfahani Smiths Ted-talk: There's more to life than being happy och handlar om att man istället för att sträva efter lycka bör sträva efter att hitta mening i sitt liv (går att läsa om du klickar här). Nu har radioprogrammet Kropp & själ tagit upp samma tråd i sitt avsnitt Glöm lyckan! Sträva efter mening istället, från den 3 April (går att lyssna på här).
 
 
Tänker du nu att åh nej, ett 55min program orkar jag inte lyssna på? Ja tur för dig, för här nedan har jag plockat ut de godaste bitarna. 
 
Kropp och själ tar upp en hel del som liknar det Emily Esfahani Smith pratar om. Den psykiska ohälsan ökar och är den vanligaste anledningen till sjukskrivning. Frågeställningen är om det är dags att rikta om fokus från lycka till mening..? Nått som gör att motivet till att man går upp på morgonen inte är för att det är härligt, utan för att man är en del av ett sammanhang, kugge i ett större hjul, ett viktigt bidrag til en bättre värld. Kanske är det plikt, kall och värdnad av traditioner som kan bidra till ens livs mening snarare än fokus på personlig utveckling.
 
  • "Vad ska man göra av sitt liv?" Detta skrev Åke Iggström när han startade en reflektionsgrupp, för att träffas och reflektera över vad man ska göra av sitt liv, vad man bör sträva efter och andra livsfrågor. Ska man söka mening eller sträva efter lycka? En sak som en deltagare i gruppen sa var att lycka är något som kommer utifrån, mening kommer inifrån. En annan påpekade att mening får man genom att känna att "jag kan göra nytta för andra människor", samt ställer sig frågan om man kan vara lycklig utan att känna mening respektive känna mening utan att känna lycka?
  • Sven är professor i psykologi på Universitetet, samt författare och samhällsdebattör. Sven pratar om instrumentalisering, något som han själv är stark kritisk mot, och innebär att det finns mycket i samhället som har ett värde i sig men som vi i det moderna samhället har omdefinierat till att bli ett medel för något annat. Han tar upp barnens lek i skolan som exempel. Att leka är meningsfullt i sig för ett barn men när vi i vårt nyttoinriktade samhälle motiverar rastens springlekar med att de ökar inlärningsförmågan, då tar man bort värdet av själva leken och reducerar det till att bli något annat. Rörelse och lek blir ett redskap för att uppnå bättre skolresultat och inte ett mål i sig. Hans grundtes är att vår strävan efter utveckling och optimering av oss själva bara gjort oss självupptagna. Istället för att jaga efter vår egen konstruktion av lycka så borde vi koncentrera oss på att göra saker som är meningsfulla, saker som betyder något även för andra och inte bara oss själva. Goda handlingar, menar Sven. Forskning inom psykologi och filosofi visar att för att något ska kännas meningsfullt så räcker det inte bara att göra något för egen vinning. Det behöver inte vara stora handlingar som att resa till u-länder och rädda sjuka barn. En meningsfull handling kan räcka med att prata med sitt barn efter skolan.
  • Ann Langius-Eklöf, professor i omvårdnad vid Karolinska institutet, gjorde en upptäckt när hon som sjuksköterska mötte svårt sjuka cancerpatienter. Hon upptäckte att de inte mådde så dåligt som hon hade trott. Många fann istället nya glädjen i livet och hanterade sin sjukdomssituation på ett värdigt sätt. Det gjorde henne nyfiken på att studera mer för att förstå den komplexa människan. Där läste hon om Aaron Antonovskys, som var en medicinsk sociolog, salutogena modell och hans begepp om känsla och sammanhang. Antonovsky undrade varför människor har hälsa och mår bra trots att de varit utsatta för otroligt påfrestande situationer. Han började med att studera kvinnor som suttit i koncentrationsläger och fann att många av dem mådde bra trots sin historia av att sitta i koncentrationsläger, och undrade hur det kom sig. Han ställde sig frågor kring hur människor kan överleva trots påfrestande situationer, för det gör vi, och vad består det här av? Han kom fram till att det handlade väldigt mycket om att ha en känsla av sammanhang och om känslan av sammanhang är hög eller god omkring en så har man en förmåga att hantera dessa påfrestande situationer. Känslan av sammanhang handlar om mitt eget övergripande förhållningssätt till livet utifrån hur begripligt, hur mycket jag förstår av det jag har runtomkring mig, och hur hanterbart och hur meningsfullt jag ser mitt liv som. Ann har själv tittat på patienter som har en förmåga att känna en högre känsla av sammanhang, dvs har en mer begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i sitt liv, och studerar om de har ett bättre välbefinnande. Enligt henne är forskningen helt enig om att det finns ett samband mellan hur man mår i relation till en sjukdomssituation med att det hänger ihop med sin grad av känsla av sammanhang. De patienter som har denna känsla av sammanhang anpassar sig bättre till sin sjukdom.
  • Ann-Kristin Mimmi Eriksson har forskat om människors hälsa med fokus på de existentiella frågornas betydelse för hur vi mår. I samband med utmattning så drabbas många av en känsla av meningslöshet, när orken och lusten för allt plötsligt tagit slut. Man ställer sig frågorna: Vad gör jag nu? Var hittar jag mening nu? Hur hittar jag värde nu? I en studie intervjuade hon 5 patienter som var sjukskrivna för utmattning i 2-8 år, samt 7 vårdgivare, alla delaktiga i ett rehabiliteringsprogram som på prov inkluderat samtal om livets stora existentiella frågor. Vårdarna uttryckte själva att de hade sett att det var vanligt hos denna typ av patientgrupp att uttrycka en existentiell problematik som man behövde få prata om, det fanns ett behov och att dessa frågor behövdes jobba med och bemötas. Patienterna beskrev sin situation som att de hamnat i en återvänds gränd, att de var maktlösa och kunde inte ta sig därifrån. De hade försökt med alla medel de kände till och de kände att de hade fastnat. De beskrev det ocskå som att det var i en skuggvärld mellan liv och död. Som tillägg till patienternas regelbunda rehabilitering gavs de även möjlighet att diskutera större existentiella frågor, exempelvis livsval, varför livet inte blev som man tänkt sig, hur man nu ska hitta mening samt hur man kan omtolkla mening och se det på ett annat sätt än man gjort tidigare. Genom att samtala med andra i samma situation, genom att både ha individuell terapi och gruppterapi, så lärde de sig att sätta ord på denna aspekt. De fick även lära sig nya sätt att uttrycka detta än med språk genom exempelvis bild- eller musikterapi. Ann-Kristins studie resulterade i att vårdpersonalen berättade att de såg förändring hos de deltagande patienterna. De blommade upp och gick från att må väldigt dåligt till att börja se ett hopp och en framtid. Att få prata om, omvärdera och sätta ord på de existentiella frågorna blev en förutsättning för deltagarna att komma vidare, genom att de fick se att det finns andra sätt att leva på, andra sätt att se livet på än vad de gjorde i innan.
  • Nancy Morrow-Howell, professor vid Washington University, har i flera olika studier undersökt hur äldre påverkas av att ägna sig åt volontärsarbete efter pensionen. En stor förändring i livet som kan sätta synen på dig själv på spel är när du ska just lämna ditt jobb och bli pensionär. Samtidigt som du säger hejdå till arbetsuppgifter, kollegor och kontorsplats så tappar en stor del av din identitet när du slutar arbeta. Nancy med kollegor följde volontärer som hade i uppgift att vara med under lektioner på skolor i deras bostadsområden, och studerat hur deras hälsa förändrats under tiden. Man mätte volontärernas fysiska, psykiska och kognitiva hälsa. Nancy och hennes kollegor jämförde sedan dessa resultat med data samlat från andra äldre som inte ägnad sig åt volontärarbete. De Nancy och hennes kollegor kunde se var att de äldre som ingått i volontärgruppen hade bättre hälsa redan från början än icke volontärerna. Kanske var detta en anledning till att just de engagerade sig i volontärarbete från första början. Men det mest intressanta resutlatet var att de som arbetat som volontärer hade bibehållit eller till och med förbättrat sin hälsa i större utsträckning än icke volontärerna. Volontärerna hade mindre krämpor och mådde bättre psykiskt än kontrollgruppen. Nancy säger att det är tydligt att volontärarbete är bra för människor, men att deras uppgift nu är att ta reda på varför. Hennes teori är att förutom att volontärarbetet på skolorna innebar att de äldre var både fysiskt och kognitiv mer aktiva (fysisk aktivitet leder till bättre mående både fysiskt och psykiskt), så tror Nancy att det handlar om att mötet och arbetet med barnen gav de äldre en ny mening i livet. 
 
Personlig utveckling, Psykisk ohälsa, Tips | |
#1 - - Maja - Våga prata om psykisk ohälsa:

Vilket jobb du lagt ner på det här inlägget! Tack för tipset, ligger verkligen någonting i att hitta meningen istället för lyckan! Så glad att Emily's är på engelska så att jag kan dela den med min partner som ännu inte lärt sig svenska hehe (så irriterande när man hittar superbra info och så finns den bara på svenska).
Kram ♡

Svar: Tusen tack! Kul att du gillade det och att engelskan i Emilys Ted talk kom till användning, härligt att höra :) Kram
Felicia

Upp