Se inte bara mitt leende och tro att allt är bra

"Om man bortser från att allt känns för jävligt så mår jag rätt bra" sa jag till pappa en morgon när han frågade hur jag mådde.
 
Jag har ett visst, om man kan kalla det, "tonläge" här i bloggen och det går utifrån min mentala regel att det jag skriver ska ha fokus framsteg. Jag vill inte att det jag skriver ska råka trigga någon åt fel håll utan det ska vara hoppfulla inlägg om tips på hur man förhoppningsvis kan må bättre genom min blogg.
 
Med det sagt så vill jag inte heller inte ge intrycket av att vara en "tänk bara positivt"-människa. Med det menar jag en sån som tror att man kan bota en depression genom att ge rådet "tänk positivt så går det över". I bloggen så försöker jag visa på flera olika nivåer av mående men att samtidigt hålla hoppet uppe, hålla tankarna positiva och förmedla att det kommer bli bättre. För det tror jag stenhårt på, att det kommer bli bättre. Jag skriver sällan om de dagar då jag ligger och skakar i sängen av ångest för det vet jag med mig själv att inte hjälper någon med ångest att själv ta sig ur sängen, eller ta sig ur den jobbiga känslan. Det finns inget produktivt med det mer än att man eventuellt kan relatera till det. Man ska såklart inte underskatta det här med att hitta något att relatera till. Att känna att man inte är ensam med hur man mår kan göra stor skillnad. Det svåra är att hitta balansen till att visa att det kan vara både bu och bä, och samtidigt alltid hålla styret framåt - Vi ska upp ur skiten, inte grotta ner oss i den.
 
Jag tänker på en särskild grej specifikt och det är mina bloggbilder. Jag har en uppsättning bloggbilder som jag tar med ändamålet att använda dem i olika inlägg här i bloggen. Jag ler ofta på de bilder jag lägger upp och jag har oftast sminkat mig och fotat många bilder innan jag sen väljer ut de bästa, "finaste". Min vardag ser inte alltid ut som på bilderna, de är poserade. Jag vill berätta detta just på grund av, som rubriken lyder, att det kan vara lätt att se mitt leende och tro att allt är bra. Men bilderna är menade att vara ljusa och positiva för att jag vill förmedla den känslan. Visst hade jag kunnat ta bilder som förmedlar en helt annan känsla men då är vi där med vad som triggar och inte igen. Jag vet själv att när jag mådde som sämst så älskade jag att titta på allvarliga bilder som triggade mitt självskadebeteende eller min ångest på något vis. Den delen vill jag absolut inte ha här. Som sagt, det ska vara fokus framåt och produktiva inlägg. Jag vill inge hoppfullhet. En känsla av möjlighet. Kan jag så kan du. Därför använder jag den typ av bilder som jag anser förmedlar detta i bloggen, precis som att jag skriver de inlägg jag gör och hoppas ska förmedla samma sak.
 
Jag vill att ni ska förstå att jag medvetet håller skenet uppe här i bloggen. Det betyder dock inte att man alltid måste göra det, måste hålla en vacker fasad eller tänka positivt. Ibland vill man dra täcket över huvudet, ibland vill man dö, ibland vill man skrika åt alla man älskar. Den här bloggen ska finnas här till hjälp när du (och jag) känner att vi orkar göra en insats. Att skriva om personlig utveckling på det viset jag gör har lärt mig massor, och att skriva om min psykiska ohälsa på det viset jag gör har hjälpt mig bearbeta det jag varit med om och mina känslor. Se inte bara mitt leende och tro att allt är bra, men se mitt leende och tro att det blir bra.
 
 
Om mig/bloggen, Psykisk ohälsa | |
#1 - - Nathalie:

Det är hemskt att man ska behöva känna sig tvungen att visa upp en fasad överallt för att folk vägrar acceptera att det finns psykisk ohälsa. Jag blev nyss anmäld till försäkringskassan och blev så jäkla ledsen :( Vissa är vidriga!
Kram

Svar: Det handlar ju helt om oförstående från de där människorna! Förstår din känsla, vilket påhopp. Man ska få vara precis som man är och slippa allt detta låtsande och fasadskapande. Tänk vilken energi det tar!

Kram till dig!
Felicia

Upp