Smilefellan

Vad läser jag just nu?

 
 
Jag fick låna en riktigt bra bok av pappa, nämligen Kay Pollaks bok "Att växa genom möten". Tydligen har han föreläsningar och var rätt popurlär under en period. Boken har några år på nacken men är fortfarande väldigt aktuell skulle jag vilja säga. Se och läs mer på hans hemsida (klicka här). Det han tar upp i boken är sådana tankar, ideer och kunskaper som alltid kommer igen och aldrig dör ut, till exempel som att när du pekar på någon annan så pekar alltid tre fingrar tillbaka på dig själv. Enkelt och sant. Och för att vara en så lättläst bok så väcker den ändå tusen funderingar, bra funderingar som man kan bära med sig och suga på likt en god karamell.
 
Mina tre favoriter ur boken (men det finns så mycket mer att läsa om i boken. Läs den! Gör det!):
  • Att man har något att lära av varje möte (vilket blir lättare att både se och genomföra med hjälp av de redskap som boken erbjuder). Jag tänker framför allt på det här med att man måste förstå sin fiende för att kunna motbevisa hen. Det ligger något i det här med att man kan använda sig av människor och möten, och då menar jag inte utnyttja (tugga och spotta ut igen) utan låta andra människor lära dig något, vad som helst. Använd människor och möten på rätt sätt genom att låta dem lyfta dig och utveckla din egen förmåga, tilltro och kapacitet.
  • När jag mår dåligt, känner ångest eller är stressad av någon form så börjar jag städa och organisera om hemma. Jag rensar garderoben, möblerar om och byter boksystem i hyllorna. Varför gör jag detta? För att det känns som kaosartat innuti mig och då uppfattar jag min omgivning som kaosartad, men i verkligheten är det varken stökigt eller dåligt organiserat hemma - det bara "känns" som en sanning utan att faktiskt vara det. Min uppfattning av verkligheten behöver därför inte stämma med den faktiska verkligheten.
  • Vi tänker i bilder. Att säga "tänk inte på en elefant" gör att man, just det, tänker på en elefant. Hjärnan missar ordet "inte", utan ser det som sägs och agerar därefter. Genom att istället för att måla upp en inre bild av misslyckande (vilket man gärna gör), bör man framkalla en bild av hur det skulle se ut om man lyckades.
 
Framöver är jag nyfiken på hans andra bok "Att välja glädje". Jag hoppas verkligen att den är lika bra. x
 

Det här vet jag om känslor

Känslor kan...

1. Vara skrämmande
2. Vara svåra att identifiera
3. Vara svåra att reglera, hålla kontrollerbara, hantera eller styra över.
4. Delas in i primära och sekundära känslor, Ex. Sorg (primär) som uttrycker sig i ilska (Sekundär) eller glädje som inger nyfikenhet/intresse.
5. Lägga vikt vid minnen. Varför minns jag julafton som en mysig och kärleksfull högtid när personen bredvid mig får ångest av tanken på julafton? För att vi har olika minnen av samma högtid som inger olika känslor hos oss.
6. Fungera som brevbärare. De kommer med information till oss som vi bör ta del av för att sedan avgöra om informationen är hjälpsam i den aktuella situationen. Exempelvis om en person kommer springande emot mig med en kniv i handen så kommer brevbäraren snabbt med informationen "Fara, fara!! Det finns ett rådande hot!" och med tanke på situationen bör jag lyssna. När samma brevbärare kommer med samma information inför en kommande dejt så tar jag emot informationen men lägger den åt sidan. Den behövs inte, vilket tar oss till nästa punkt..
7. Ibland vara som barn. De låter mycket och är tjatiga. Ibland måste man ta ett djupt andetag och ignorera dem. Man kan notera dem men inte agera på dem.
8. Väcka impulser. Hur vi reagerar på känslorna är oftast invanda mönster av fysiska förnimmelser som att gråta när jag är ledsen, till att minnas andra stunder av samma känsla, beteendeimpulser som att dra sig undan när man är ledsen och att känna sekundära känslor (se punkt 4).

Vad vet ni om känslor? Skulle ni kunna skriva ner alla känslor ni haft under en hel vecka och styrkan i dessa från 1-5? Det är sådant vi får lära oss i terapin och jag hade aldrig kunnat göra det innan dess. Jag har insett att jag tycker det är svårt att identifiera vad jag känner och då blir det såklart även svårt att hantera känslorna. Att veta vad man känner är därför första steget till att lära sig hantera känslor. X

Låten som beskriver depression

Hej. Nu ska jag bli lite personlig. Att jag skriver om psykisk ohälsa ibland beror på att själv har erfarenhet av den, precis som nästan alla andra unga och gamla. Det var inte förrän jag blev sjuk som jag förstod vidden av de psykiska problem som finns i samhället och hur viktigt arbetet därmed blir gällande hjälp, assistans, sjukvård och forskning osv.


Jag har nämnt här i bloggen att jag går i terapi. Det är hjälpsamt men en sak som jag har haft svårt med är motivationen till att må bättre. Pappa beskrev en gång min relation till depressionen som ett destruktivt förhållande och lika så kommer vi till meningen med detta inlägg: Lykke li's låt Sadness is a blessing. Den låten beskriver min relation till mitt mörka mående på ett sätt som jag gärna skulle vilja stoppa upp i ansiktet på diverse terapeuter. För förstår man inte att man som deprimerad kan föredra att må dåligt och känna trygghet, tillhörighet eller partnerskap med depressionen så kommer man aldrig kunna motivera till att man ska välja bort det, göra slut på det destruktiva förhållandet och lämna vederbörande.

Man kan älska någon som gör en illa, man kan inse att man måste lämna någon som man helst skulle vilja somna i famnen på varje kväll för att man mår bra där. Och man måste få sörja någon som man älskar men som man vet att man måste låta gå. Det måste få vara svårt med motivationen och man måste få förståelse för det. Lyssna på låten och texten. Försök förstå, oavsett om du är deprimerad, känner någon som är deprimerad eller jobbar med att hjälpa deprimerade.

Lykke Li - Sadness is a blessing