Att inte se ut som en stereotyp svensk kan minska din chans hos Arbetsförmedlingen

En studie som gjorts vid Stockholms universitet, arbetsförmedlingen och Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, visade att manliga arbetsförmedlare hellre rekomenderar personer med ett stereotypiskt svenskt utseende till arbetsmarknadsutbildningar. Trots den stora internationalisering som sker i hela landet så är chansen 50 procent större att ett svenskare utseende prioriteras, och detta främst av manliga arbetsförmedlare om andra män.

 

I studien som tas upp i bland annat tidningen ”modern psykologi” i en artikel skriven av Henrik Höjer, så följde man 436 arbetsförmedlare som under år 2012 fick möta 75 fiktiva profiler av arbetssökande och bedöma dessa i ett datorprogram. Man såg att ett stereotypiskt svenskt utseende kopplades ihop med egenskaperna pålitlighet och trevlighet, och hade dubbelt så stor chans att favoriseras för vidare rekommendationer till utbildningar.

 

Denna utveckling ser vi samtidigt som mängden utlandsfödda ungdomar som saknar och söker arbete, bland annat via arbetsförmedlingen, ökar i stor utsträckning. Även rösen hos den arbetssökande påverkade arbetsförmedlarna. Då visade resultatet att när valet stod mellan två arbetssökande med lika ”stereotypiskt svenskt utseende” så prioriterades den som talade med brytning. Detta tros bero på arbetsförmedlingens riktlinjer att ge mer möjligheter till de arbetssökande som ”har det extra svårt på arbetsmarknaden” som svt uttrycker.

 

Vad är det som gör att utlandsfödda eller människor med ett ”icke stereotypiskt svenskt utseeende” väljs bort på arbetsmarknaden eller anses ha lägre chanser i samma marknad? Vad är ett stereotypsikt svenskt utseende i dagens samhälle? Och hur kan vi utveckla och förändra dessa formade mönster till alla ungdomar som idag söker arbete eller sitter fast i arbetsförmedlingens icke förmedlande av arbeten?

 

Som arbetslös måste man förlita sig på sin egen förmåga samt att bli rättvist bedömd på sin arbetsintervju. Vad händer om man redan innan möjligheten till arbetsintervjun redan döms bort på grund av utseende, ursprung eller dialekt? Sveriges befolkning har varierande form, färg och en bred mängd kunskaper som bör utnyttjas, användas och uppskattas. Annars kommer vi att mista bra arbetskraft till Norge, Tyskland eller Bangkok för att nämna några. Diskriminering inom arbetsförmedlingen visar ett troligtvis fortsatt diskriminerande inom arbetsmarknaden överlag, och det gynnar absolut ingen.

 

Källor

Artikel från svt.se: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-rapport-arbetslosa-diskrimineras-pa-grund-av-utseende

Magasinet ”Modern Psykologi”, Nummer 2/2017, sida 14.

Medierna skapar en känsla av gemenskap

Läs även: Mediekultur i ett mediesamhälle, Hur påverkar media oss?

 

Gemenskap är ett av de mer bindande ord inom media. Hela poängen med att media blivit ett så stort fenomen är att det skapar en känsla av gemenskap. Vi blir sociala varelser och med i ett större sammanhang än vår familj. Benedict Anderson, 1996, myntade begreppet “imagined communities”, föreställda gemenskaper, för att beskriva detta. Media förmedlar både gemenskap via geografiska områden (om vi bor på samma kvarter, i samma stad, i samma land eller för den delen samma kontinent, i samma universum osv) samt även en gemenskap av upplevelser (att vi kan känna en stark gemenskap med människor vi aldrig träffat och som vi skiljer oss åt i andra avseenden. Exempelvis om vi är pojke eller flicka, om vi är muslimer eller kristna, naturkatastrofer (här skapas en gemenskap av att uppleva händelsen trots att man i praktiken inte “upplever” händelsen så kan vi ändå sluta upp i förfärelsen och mötas i den även om den sker i ett helt annat land) modegrupper, åldersgrupper och generationer osv).

Medierna om nationalitet

Ett exempel på hur media tillför en stark känsla av gemenskap, och även där man i största grad satsar på att bekräfta och understryka förhållanden som redan finns och känns (rädslor, styrkor, hot, familjära förhållandet osv), är inom begreppet “Nation” och “Nationalitet”. I dagens samhälle har diskussioner om nationalitet blivit ett osäkert område att trampa runt i. Främlingsfientlighet förknippas med att tala starkt om den egna nationen och nationaldagen och den svenska flaggan är ett ilsket samtalsämne från olika håll och olika parter. Vad är att vara nationalist? Och vad är att välkomna respektive rädsla andra nationers seder, kulturer och normer? När vi i dagens samhälle och i dagens flyktingkriser tvingas komma närmare varandra mer än någonsin blir skillnader, olikheter samt även våra liknelser tydligare när vi samlas på en och samma yta som är mindre än den varit förut rent geografiskt men blir större rent kulturellt. Nationalitet handlar dock inte för fem öre om främlingsfientlighet utan om styrkan i gemenskapen i landet, i nationen. Nation beskrivs i ordlistor som ett kollektiv av människor förenade av gemensamma faktorer såsom språk, religion, etnicitet, historia, kultur, traditioner och sociala normer. Folk har i alla tider varit villiga att dö och döda för ett “större sammanhang” än sin egen vardag, sin egen sfär och för folk de aldrig träffat och aldrig kommer att träffa. För nationen. Denna nationsgemenskap är medierna med och skapar. Genom att vidga våra vyer till en större värld utanför vår bostad och familj blir vi delaktiga i konflikter, händelser och åsikter som vi annars inte hade stött på eller tagit del av - upplevt - om inte media som exempelvis nyheter hade kunnat förmedla dem till oss in i vårt vardagsrum.

Hur påverkar media oss?

Läs även: Mediekultur i ett mediesamhälle

 

Vi integrerar med all den media som idag finns i samhället, på jobbet, i hemmet och i sängen innan vi somnar. I ett ge och ta förhållande mellan de två parterna producenter (filmskaparen, författaren eller radioprataren) och konsumenter (läsaren, filmtittaren eller radiolyssnaren). All läsning, all tv, alla radioprogram och podcasts, alla scrollningar på sociala medier skapar tillsammans en mediekultur. Det har nästan alltid funnits en mediekultur men idag befinner vi oss i det främst utvecklade mediesamhället någonsin. Idag bär nästan alla med sig en mobiltelefon. När vi inte lyssnar på en podcast medan vi lagar mat så slösurfar vi på instagram medan vi går till jobbet eller kollar facebook medan vi jobbar. Just nu tittar jag på tv samtidigt som jag skriver detta, jag både konsumerar och producerar.


Medierna skapar en känsla av gemenskap som tilltalar oss och det hjälper oss bilda en uppfattning om vilka vi är. Vi följer medierna och medierna följer oss. Det är en ständig diskussion, ständigt utvecklande, ständigt ifrågasättande och ständigt följt. Det finns en viss misstro på media som en negativ påverkningskraft  men det starkaste sätt som medierna påverkar oss på är inte genom att få oss att tro någon vi inte trodde innan eller sätta griller i huvudet på oss. Det är snarare genom att bekräfta de förhållanden som redan existerar. Detta sker exempelvis genom att vi kollar på vissa genrer av filmer, lyssnar på viss musik och vänder oss till viss typ av media som tillfredsställer det vi redan anser och tror. När våra invanda system av skillnader och liknelser utmanas eller ifrågasätts kan vi istället reagera med ror och känna att vår identitet hotas. Ta till exempel ordet Hen som överskrider de flickgrupper och pojkgrupper som vi lärt oss känna tillhörighet  och gemenskap med respektive utanförskap inför. Hen är ett androgynt förhållningssätt att befinna sig mitt emellan eller inom båda grupperna vilket väcker obehag, ångest och aggression hos vissa människor. Den bestämda ordningen av identitet och gemenskap gentemot vissa grupper blir ifrågasatt och i viss mån hotat.

 

Medierna skapar även en normal rytm som följer oss genom dagen, genom att det finns ett såkallat normaltidsschema. Vi vaknar till morgonradion som kan fungera uppiggande, de populäraste tvprogrammet sänds efter en vanlig arbetstid och  efter en viss tid på dygnet är barntvn slut och då ska barnen sova. Lever man inte efter samma struktur som de flesta i samhället lever efter så märker man det tydligt efter hur medierna är utformade. Ett av de mer nya fenomenen är hur avvikande beteende blir mer och mer integrerade i mediekulturen, exempelvis att tvn och radion sänder dygnet runt. Detta hotar det skapade normaltidschemat och dessa rubbningar kan man exempelvis se på just hur vår dygnsrytm förändras.

Kommande inlägg:

Medierna skapar en känsla av gemenskap

 

Mediekultur i ett mediesamhälle

 

Mitt intresse för mediekultur började i och med att jag läste Jostein Gripsruds bok Mediekultur Mediesamhälle. Där tar Gripsrud upp psykologins olika teorier och kulturen bakom och framför medierna. Forskningen som spretar åt olika håll för att ta reda på samma frågeställning - hur påverkar medierna oss? Det är en ständigt aktuell fråga sedan urminnes tider men som bara växt i högre takt sedan första tv-apparaterna kom. Ta bara ett så komplext ord som “påverkan”. Det handlar inte om en tydlig hand som styr oss i en viss riktning utan berättar om ett möte, en reaktion på ett påstående (eller i mediernas fall miljontals påståenden) och ett svar på dessa påståenden. En konversation som låter olika för alla människor på jorden.

 

Inom medieforskning finns flertalet teoretiska perspektiv. Begrepp som estetisk filosofi,tvåstegshypotesen, litteraturvetenskap, stimuli- och responsmodellen, humanistiska teorier, modernism, montageteorin osv. Denna lista går oändlig och är intressant läsning om man vill ge sig in i denna guldgruvan. I en rad kommande inlägg kommer jag presentera mitt eget perspektiv på mediekultur som den producent av media jag idag är - precis som i princip alla människor idag är och kan vara. Frågan är dock då hur trovärdig källa varenda miniblogg i cyberspace är? Inte väldigt, med raka ord men en del av mediekulturen det är vi alla gånger om!

Kommande inlägg:

Hur påverkar media oss?

Medierna skapar en känsla av gemenskap

 

Det är så jäkla svårt att få jobb

Jag har fastnar i härvan om att inte ha jobbaerfarenhet och inte få jobb på grund av bristen av erfarenhet. Cafeer i stan vill inte anställa mig för att de inte hinner lära mig hur man häller upp caffe latte. Hur ska man någonsin komma in i... ja, ta vilken bransch som helst, om personalen inte har tid att hjälpa, lära och ge kunskap till den nyanställda?
 
Ingen kan ett jobb från scratch. Alla måste lära sig hur saker och ting fungerar och det lär man sig via hjälpsamma arbetskamrater och övning. Att arbetskraven är så höga att man ska kunna jobbet redan innan man fått det är sanslöst, tycker jag. Förr kunde man praktisera, lära sig jobbet och bli kvar där. Nu krävs utbildning för nästan alla arbetsområden - vad händer för den icke teoretiske? Den som är skoltrött redan efter högstadiet? Den som vill lära sig praktiskt på sitt arbete istället för att gå en utbildning? Och går man en lång utbildning och faller på bristen av erfarenhet, ja vad var det för mening med att skaffa sig kunskapen då? 
 
Jag tycker att arbetsmarknaden som den ser ut idag, som dels skriker efter kraft men nekar oss vid dörren, är ologisk. Jag förstår att arbetsgivarna inte har tid att, måste prioritera bort och spara in. Arbetskraften ska vara så effektiv som möjligt. Kosta så lite som möjligt på så kort tid som möjligt. Det gör det svårt för oss oerfarna att kliva in i arbete. Vi blir nekade vid dörren. 
 
Jag kan inte vara en 18,19 eller 20 årig tjej med 25 års arbetserfarenhet. Någon måste släppa in mig och ge mig chans till erfarenhet. Någon måste hinna ta sig tiden att lära mig. Jag är villig, är du som arbetsgivare det?