Smilefellan

Ny artikel om Grit

Motivationens och de emotionella drivkrafternas urmoder Grit skrev jag om för ett tag sedan och det kan ni hitta i länken längst ner på det här inlägget.


Nu har även forskning.se kommit med en artikel om just Grit och med en inriktning på barn i skolan. 

Motivation är naturligtvis ett viktigt ämne i skolan. Hur får man eleverna att bli mer motiverade till att studera? Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet, beskriver motivationen i två delar: den yttre och inre motivationen.

Den yttre motivationen är den som talar om konkret belöning. Till exempel pengar eller att komma in på en viss utbildning.

Den inre motivationen är den som engagerar det egna intresset. Till exempel stolthet över att ha åstadkommit något.

Grit beskriver Torkel som den tredje motivationen och vi reagerar på Grit på samma sätt som vid motivation, genom hjärnans belöningssystem. Detta har Torkel och hans kollegor kommit fram till genom att ta anatomiska bilder av barnens hjärnor.

Eftersom vi lär oss olika saker i olika tempon kan det vara väldigt bra att prata om Grit i skolan, då man med hjälp av ett ihållande arbetande mot ett visst mål och genom att inte ge upp kan kompensera långsamt lärande med att lägga ner mer tid. 

Hur kan man uppmuntra Grit hos elever?
- Genom att göra dem uppmärksamma på sin egna kapacitet.
- Genom övertygelsen av att de tillslut kommer att lyckas.
- Att uppmuntra inställningen att inte ge upp vid motgångar.

Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, forskar om motivation och lärande och namnsätter de känslor som kan väcka motivationen: Nyfikenhet, frustration, sammanhang och meningsfullhet. Även rädslan för straff eller obehag vid misslyckande. En reglerat rädsla för misslyckande kan vara hälsosam, som exempelvis att inte komma in på den utbildningen man vill. För stark rädsla kan dock göra att man helst undviker utmaningar istället.

Mitt tidigare inlägg om Grit
Länk till artikeln från forskning.se

Minska besluten och upplev mer

”Du blir som du umgås”, denna mening har vi väl alla hört någon gång i livet? Enligt hjärnforskaren Moran Cerf vid Northwestern University ligger det också en sanning, och ett eget ansvar i detta.

 

I drygt 10 år har Cerf studerat vad det är som gör oss lyckliga. Om det är en viss livsfilosofi, att jämt välja rätt beslut eller att äga rätt prylar som gör oss lyckliga? Han menar att det är ingendera. Det du bör göra för att bli lyckligare är att minska de energikrävande mikrobesluten i livet. Varje dag ställs vi inför jättemånga beslut. Vad ska vi ha på oss för kläder på morgonen? Vad ska vi äta till lunch? Vilket tv program ska vi titta på? Osv. Cerf menar att alla dessa små val tar energi av dig och gör dig trött, väldigt trött.

 

För att testa sin egen teori har Cerf minskat sina mikrobeslut själv, genom att till exempel alltid ta det som står näst högst upp på menyn när han ska äta och att låta andra välja vilken restaurang de ska gå till. Han behöver alltså inte tänka efter vad han ska äta eller vart han ska gå och menar att han oftast får något gott på tallriken ändå.

 

Genom att förenkla livet och minimera sina valmöjligheter kan man faktiskt bli mer öppensinnad, hur motsträvigt det än må låta. Det handlar inte om att fastna i en rutin av att alltid göra samma sak och aldrig välja något nytt. Det handlar om att ta bort de obetydliga valen, som exempelvis vad man ska ha på sig på morgonen (om man inte är väldigt intresserad av mode och värdesätter dessa beslut) och istället lägga energin på att välja att träna, att umgås med nära och kära eller vilken bok du vill läsa beroende på vad det nu är som du värderar och vill lägga din energi på. Brinner du för mat ska du självklart vara passionerad i dina matval, men brinner du för träning kanske du ska lägga mindre energi på att välja tvprogram och mer energi på just träningen.

 

Enligt Cerf finns det ett särskilt viktigt beslut - vilka du väljer att umgås med. Detta eftersom hjärnvågorna hos två personer som befinner sig i varandras närhet börjar följa samma mönster. Det kan innebära allt från beteenden till lukter och humör. Vi påverkas inte bara av varandras beteenden utan kan även komma att härma det. Att därför välja umgänge efter vilka som för dig uppåt och framåt istället för de energikrävande glädjedödarna kan alltså ha betydande påverkan i ditt liv, och på ditt eget mående. Umgås du med glada människor är chansen större att du själv tar efter deras humör.

 

Litar du på att dina vänner kan välja en bra restaurang eller känner du att du måste kontrollera det beslutet själv? Tänk dig att du skulle, likt Cerf, minimera dina mikrobeslut i säg en vecka? Du skulle då välja mindre, men troligen uppleva mer. Genom att du får köpa det som erbjuds och därmed kanske erbjuds sådant som du aldrig skulle valt på egenhand – och därmed får träna på att bli mer öppensinnad emot nya upplevelser. Det är en intressant tanke, att minska valen men öka upplevelserna. Vågar du testa?

 

Källa:

https://www.va.se/nyheter/2017/09/21/hjarnforskaren-det-har-ar-det-viktigaste-beslutet-du-kan-ta-i-livet/

Publicerad 2017-09-21 11:38 av Karl-Johan Byttner

 

 

Kära psykiska sjukdom

Kära psykiska sjukdom, jag hatar dig.


Jag vet att du lär mig något nytt om mig själv nästan varje dag. Jag vet att du visar mig hur jäkla stark jag kan vara. Jag vet att du har fått mig att bli mindre fördomsfull och mer förstående mot andra. Men jag kan inte för mitt liv glädjas åt att du valt just mig.

Det har aldrig varit tydligare för mig än just nu hur stark och envis jag är. För jag måste vara det. Det är vad som tar mig igenom de allra värsta, fruktansvärda dagarna. Jag är så stolt över mig själv för att jag fortfarande orkar leva. Men det är inte sjukdomen som gjort mig stark, för stark har jag alltid varit. Envis har jag också alltid varit. Det sjukdomen försöker få mig att tro och känna är svaghet. Den försöker övertyga mig att hela kroppen värker längst varje nerv, att hela livet kommer jag värka likt jag gör just den stunden då det är som värst. Den ger sken av att ingenting har mening, allt är en falsk fasad och att jag är den enda i världen som ser det, som ser sanningen, ser världen för vad den egentligen är - smärta och meningslöshet. Och det faktum att ingen annan förstår det, det faktum att alla andra tror på "lögnen" och fasaden, gör mig till den ensammaste i världen.

Egentligen är det sjukdomen som är lögnen. Som är den falska fasaden och skenet som bedrar. Det är så fruktansvärt svårt att se förbi, se bortom och över sjukdomens murar. Att bita sig igenom smärta och inåtvända skrik för att man hoppas att det ska finnas nått mer och bättre. Jag hoppas att jag ska finna det alla andra verkar se. Meningen. Andningen. Lugnet.

Så, kära sjukdom. Jag hatar dig för allt du är. Jag hatar att du får mig att älta gamla minnen, jag hatar att du får mig att känna mig svag och jag hatar att du får mig att se det negativa och tragiska i min omgivning. Och jag kan inte för mitt liv varken förstå eller glädjas åt att du valt just mig.